Vaknar med vitt landskap utanför. Vintern har sänkt sina vita vingar. Ont i huvudet fortfarande. Lyssnar på podradio, mest Lundströms bokradio. Marie Lundström är fantastiskt bra. Hennes program gör mig glad. Det är bara jag här. Det är skönt att få vila i tystnaden. Samtidigt lever vi inte i en tid som hyllar ensamhet och eftertänksamhet. Borde jag känna mig ensam? Är frihet också ensamhet? Att kunna göra vad man vill. Det är också ofta effekterna av förändring och uppbrott. Mer tid med sig själv, inte nödvändigtvis ensamhet som mer är en känsla kanske. Varje dag leva sitt liv som om man faktiskt väljer det, sa visst Sigrid Kahle. Ja det blir nog lättare då om man lever som om man valt det, men förstås svårare ibland.
Maten smakar väldigt bra just nu. Mycket. Igår och idag har den smakat på riktigt gott. Undrar varför? Dricker nypressad apelsin och jordgubbsjuice och den smakar som jag minns att den gjorde första gången jag drack den blandningen för många år sen. Sitter en del av smaken i psyket? Jo det gör den väl. Jag tappar matlusten när jag är under isen. Annars har jag stor aptit. Min ämnesomsättning är snabb, så om jag tappar matlusten, dvs livslusten, så börjar jag försvinna ganska snabbt. Sen har jag förstås min migrän som reglerar min matlust också. Min okomplicerade mage verkar helt plötsligt rätt komplicerad.
Angående resan in i mitt liv, in i mig, så har jag länge varit på resande fot i mitt inre. Djupdykt och gått nästan vilse därinne på senare år. Läst självhjälpsböcker och analyserat mig själv utan och innan. Jag tror ju på att lära sig om sig själv så att man förstår, utvecklas, kommer vidare. Börjar inse att man inte kan lära känna sig själv helt så. Det är klart att det hjälper, men jag fastnar lätt och går runt runt i resonemang som inte tar mig uppåt till ytan. Det är inte att leva att fastna där i analyser. Får avsätta en viss tid till det och sen gå vidare. Man behöver leva för att lära känna sig själv. Det har tagit tid för mig att ta till mig självhjälpsböckernas teorier på djupet, att applicera det på verkliga situationer. Acceptans och livsteman. Jag tror jag börjar förstå hur det kan fungera i mitt liv. En människa är ju så komplicerad. En värld är varje människa...
Nyårsafton tjugohundratretton
Den
nyårsaftonen somnade hon för att aldrig vakna mer
Satt han vid hennes sida?
Han
som älskade så att han skrev in henne i dikterna
Jag önskar att han satt vid
hennes sida
Att han höll hennes hand
Att han grät, av den sorg som hugger en
i bröstet
Fast också av en glädje över att få leva så innerligt
Brinna så
rött
Så tappert kunna visa oss stackare vägen fram till det sista andetaget
Med steg lätta av känslostormar, om än tyngda av åren som gått
I vissa stunder
är man ändå bara sju år gammal och vill leka leka leka
Femton vårar och vill kyssa
någons mun och känna livet bränna ens läppar
/Maja
