Jag har läst flera gånger om Sigrid Kahle nu i tidningar och på nätet. Om hennes omväxlande liv och hur hon fann kärleken igen sent i livet tillsammans med författaren Carl-Göran Ekerwald. Han har skrivit en diktsamling om deras relation - Sigridiana. Tillvarons tomtebloss kallar han dem. Det är vackert att leva så in i det sista som tillvarons kortlivade tomtebloss.
Född i Paris 1928 dog hon nyårsafton 2013. De fick tre år tillsammans. Jag borde läsa hennes memoarer "Jag valde mitt liv" och "Att vilja sitt öde : trots allt".
Två tomtebloss
Sigrid under himlabaldakinen
med den obetalbara minen
av triumf och övervunna nederlag,
hon är – natt och dag –
denna morska, vilda, vackra kvinna
min slavinna
och jag hennes sturske slav.
Vi betjänar varandra,
förintar varandra,
återuppväcker varandra,
förskräcker varandra.
Vi är mycket tillfälliga och små
men elektriska båda två.
Vi gnistrar och glimmar
dygnets alla timmar.
Har ni sett oss?
Vi tillvarons kortlivade tomtebloss.
/Carl-Göran Ekerwald
Det ger perspektiv på livet och tiden. En euforisk känsla. Uppblossande intensiv. Precis innan man drar livets sista andetag kan man vara så levande.
Minnenas krig
Gnistrande skimrande
Hudlös värnlös
Kommer jag till dig
Mörkret dansar sin dans
Alltför tidigt
Alltför ofta
Alldeles nära
Försöker jag rusta mitt försvar
inför påstådda sammandrabbningar
Trupper samlas
På min ena sida
Desperat försöker jag att vårda
en tapper krigares själ
Kriget borde vara över
Men inom mig forsätter det
Kommer jag alltid vara där?
I kampen för överlevnad
Vem skapar minnets sanning?
/Dikt av mig
