Jag såg en inspirerande film nyligen - The Secret Life of Walter Mitty. Den gjorde mig uppåt över allt vackert som människor kan göra och lägga ner så mycket tid på. Fantasins styrka. Konstens roll i våra liv. Hur den lyfter livet och ger ett annat perspektiv. Vänder på allt och gör det komplicerade enkelt för en kort stund av magi. Filmens budskap - sluta drömma, börja leva - är fint, men livets möjligheter föds väl i drömmarna? Om vi inte hade våra drömmar och vår fantasi hur tråkigt ödsligt skulle livet inte vara då? Vi ska inte avstå från att förverkliga våra drömmar, men inte heller sluta drömma vitt och brett om vad som helst. Inte sätta gränser heller i fantasin. För då sätter vi gränser för livet.
Filmen var estetiskt vacker, men även rent mänskligt. Livet blir sällan som vi tänkt oss. Det finns ändå ett vackert liv. Vi kan skapa det liv vi vill leva utifrån de förutsättningar som finns. Om vi får chansen. Om vi ger oss själva chansen och om vi har förutsättningarna i de omständigheter vi befinner oss. Om våra mänskliga rättigheter är värnade.
Det finns något stort i det lilla. Att vi alla bär en historia inom oss. Inte bara de upphöjda ledarna och hjältarna som vi skapar myter kring. Vi alla har en historia att berätta fylld av glädje, sorg och längtan. Vi alla har ett liv att leva och ett liv att ta till vara. Vi kan alla vara hjältar i vårt eget liv. Genom livet har fantasin hjälpt mig. Den stänger inte inne när livet känns jobbigt och svårt. Fantasin kan befria en kvävd själ och låta den växa. Se på alla möjligheter och tända ett hopp om något bättre. Människor kan omvandla sina svårigheter till konst genom fantasi och kreativitet.