I höstas läste jag Norwegian wood av Haruki Murakami. Jag gillar Murakami och har läst Fågeln som vrider upp världen och Sputnikälskling tidigare. Handlingen börjar på 80-talet när Toru precis gjort en flygresa till Hamburg och hör en cover på låten Norwegian wood och överväldigas av minnen och sorg från sin ungdomstid i Tokyo i slutet av 60-talet. Norwegian wood var hans väns/flickväns Naokos favoritsång. Toru är student i Tokyo och universitetet präglas av studentrevolt som Toru tycker är ytlig. Minne och nostalgi är också teman i boken.
Huvudpersonen Toru Watanabe är tjugo år och läser vid universitetet i Tokyo 1969. I hans liv finns barndomsvännen Naoko, minnet av ungdomsvännen Kizuki som tog sitt liv, Stormtrooper som han delar rum med på studenthemmet, vännen Nagasawa som studerar diplomati är rik och respekterad och bor på samma studenthem, Nagasawas flickvän Hatsumi som Nagasawa återkommande är otrogen mot, Midori som han lär känna vid universitetet och har känslor för, Reiko Ishida som delar bostad med Naoko på mentalsjukhuset. Toru studerar drama, läser och jobbar extra, ibland går han ut med Nagasawa och raggar tjejer. Nagasawa är cynisk och har inga skuldkänslor över att han är otrogen mot sin flickvän.
Tre självmord sker i bokens handling Kizukis, Naokos och Hatsumis. Ett fjärde självmord har redan skett, Naokos storasyster tog sitt liv när Naoko bara var ett barn. Kizukis självmord lämnar Toru och Naoko förvirrade och i sorg. De hade inga föraningar om att han skulle göra något sådant. De söker sig till varandra men det finns samtidigt en distans. Naoko är komplicerad och har svårt att uttrycka sig. Tillslut hamnar hon på ett sanatorium i bergen där Toru hälsar på henne och lär känna Reiko som delar bostad med Naoko. Det är svårt att förstå vad som pågår med Naoko, troligtvis lider hon av depression och har starkt påverkats av systerns och pojkvännens självmord. Hon förmår inte gå vidare.
Döden finns även i Midoris liv, då båda hennes föräldrar drabbas av cancer. När Toru kommer in i hennes liv är det bara pappan som är vid liv men döende på ett sjukhus. Toru är med henne på sjukhuset och tar hand om pappan. Hela boken präglas av närvaron av sorgen och döden. Hur döden är en del av livet, inte dess motsats.
Tre kvinnor i Torus liv: Naoko, Midori och Reiko. Tre nära relationer med sexuell laddning. Naoko är den oåtkomliga, undflyende kärleken och hoppet om något underbart vackert. En dröm som aldrig kan infrias, kärlek som aldrig fullbordas, ständigt gäckande, poetisk, episk. Vid endast ett tillfälle har de sex och det kommer aldrig hända igen på samma sätt även om de ibland kan vara nära. Relationen är nostalgisk och bitterljuv. Midori är å andra sidan närvarande, lättsam, frigjord och humoristisk. Hon står för glädjen trots all sorg som borde prägla hennes liv. Midori finns där i frånvaron av Naoko. Reiko står för kvinnlig mognad, omhändertagande och musikalitet. De formar ett band mellan sig tack vare Naoko, men ingen av dem kan rädda henne och kvar står de i sorgen och kan bara ge lite tröst till varandra. Jag tycker det är svårt att förstå Naoko och vad som händer med henne, på samma sätt som det är svårt att förstå någon som lider av psykisk ohälsa och inte kan uttrycka det så bra tänker jag. Boken väcker många tankar och Murakami är bra på att beskriva det vardagliga som gör bokens värld levande, som Stormtrooperns alla konstiga vanor och hur de driver med honom på studenthemmet, humor finns med även om handlingen innehåller mycket sorg.
