På senare år har Zweig uppmärksammats igen på film och i litteratur, Wes Anderson's film The Grand Budapest Hotel (2014) var t ex inspirerad av Zweigs böcker och honom själv. George Prochnik har skrivit en biografi betitlad "Stefan Zweig vid världens ände. Biografi om en exil." Zweigs böcker har också återutgivits på flera språk, även på svenska. 2012 återutgavs en av hans mest kända böcker på svenska "Världen av igår. En europés minnen."
Jag har själv ännu inte läst något av Stefan Zweig men återkommande blivit uppmärksammad på hans person och litteratur i media och på film. Nyligen såg jag filmen Farväl Europa, på tyska Vor der Morgenröte (Innan gryningen / morgonrodnaden), regisserad av Maria Schrader. Handligen utspelar sig under Zweigs sista år i livet, då han befinner sig i exil som så många andra som flydde undan nazismens Europa. Jag håller med Sveriges radios Gunnar Bohlin om att den tyska titeln passat bättre på svenska, mer poetiskt och i enlighet med den känsla Zweig hade av kriget och nazismen som en lång mörk natt. Titeln anspelar på det brev han lämnade efter sig när han och hustrun begick självmord och tog avsked från livet mitt under brinnande världskrig:
Ich grüsse alle meine Freunde! Mögen sie die Morgenröte noch sehen nach der langen Nacht! Ich, allzu Ungeduldiger, gehe ihnen voraus.
Stefan Zweigs, Petropolis, Rio de Janeiro 22/2 1942
Det avgörande slaget blev när Zweig insåg att även Brasilien skulle komma att dras in i andra världskriget. Ingen trygg plats fanns längre kvar.
Filmen börjar i Sydamerika där den kände författaren välkomnas och bjuds in i de fina salongerna, omsusad och påpassad av läsare och journalister. Stefan Zweig befinner sig sen flera år i exil från Österrike och Europa där nazisterna bränner hans böcker och sänder oliktänkande och judar in i döden, konfiskerar ägodelar samt skriver om historien enligt sin rasideologi. Zweig är inte intresserad av att offentligt fördöma Hitler eller nazisterna. Det skulle vara att riskfritt söka uppmärksamhet försvarar han sin ståndpunkt till de som vill pressa honom att ta ställning.
Farväl Europa är uppbyggd av flera delar eller akter från författarens tid på flykt i Nord- och Sydamerika. Zweig och den yngre hustrun Lotte lever ett kringflackande och hektiskt liv. Jag blev påmind om akterna i en teaterpjäs därav använder jag ordet akt. Vi dras rakt in i handlingen och sedan plötsligt vidare igen. Korta inblickar i ett liv och en tid som väcker mycket tankar. I den akt som utspelar sig i ett kallt New York träffar han sin första hustru, döttrarna och den amerikanska förläggaren. De ger honom insyn i den vardag av förföljelse och rädsla som hans anhöriga och vänner upplevt och upplever och hur stor desperationen är att ta sig ut. I egenskap av kändis med många och inflytelserika vänner och bekanta får han mängder av förfrågningar om hjälp med visum.
Zweig försöker hålla ifrån sig hatet och rädslan. Han försöker förhålla sig intellektuellt till det hela och menar att hans roll är författarens inte att agitera politiskt. Ändå rycker kriget och natten allt närmare och han inser att det kommer dröja flera år innan det är över. 1942 är Zweig 60 år och orkar inte vänta till ett framtida krigsslut och sedan börja om till en helt ny värld. Han avslutar istället sin memoarbok "Die Welt von Gestern" om hans karriär före, under och efter första världskriget och postar den till förlaget samma dag som han tar sitt liv.
I Brasilien fick Zweig och Lotte en fristad och hans skrev boken "Brasilien. Ein Land der Zukunft" 1941 som en hyllning till det han såg som framtidsland. Ett land där multikultur var självklart och olika etniciteter levde tillsammans utan konflikter till skillnad från rasismens Europa. Den okritiska hållningen fick han senare kritik för och blev anklagad för att försköna för att få stanna.
Filmen följer Zweig nära men utan en inre röst, det är dialog, tystnad och blickar som avslöjar något av vad huvudpersonen känner. Scenerna är inte alltid dramatiska men laddas av exilen och kriget. Zweig blir alltmer tyngd av skuld och press, ständigt påpassad och uppvaktad vart han än far, av beundrare och desperata människor i behov av hans hjälp. Tittaren får vara med på fina middagar, PEN-konferens i Buenos Aires, ute på sockerrörsfälten på Brasiliens landsbygd, med familjen i en lägenhet i New York och slutligen med vänner i Petropolis ovanför Rio de Janeiro. I den sista akten ser vi Zweig och Lotte med hjälp av en spegel där de ligger i sitt sovrum omfamnande varandra i döden. Människor i chock och sorg ber böner och gråter efter upptäckten. En tysk vän läser de sista avskedsorden.
Efter att filmen är över undrar jag mycket över hans familj och vänner. Hur gick det för hans första hustru som flydde till USA? Varför tog hans unga hustru Lotte sitt liv också? (Den enda förklaring jag har sett är att hon hade svår astma.) Farväl Europa är långsam på sitt sätt, men när jag rycks ur en akt och in i en annan kände jag ofta att det var för tidigt att lämna scenen, att jag hade velat se mer och lära känna dem mer. Samtalen är trovärdiga och pratsamma, därför överraskas jag när handlingen plötsligt drar vidare med ett ryck till nästa akt. Kanske har regissören avsiktligt gjort så för att väcka vår nyfikenhet? Zweig blir en människa varken ond eller god, bara en människa som försöker förstå sin förvirrande och brutala samtid.
---
Främsta inspiration till The Grand Budapest Hotel är enligt Wikipedia dessa verk:
Ungeduld des Herzens (Beware of Pity) 1939
Die Welt von Gestern (The World of Yesterday) 1942
Vierundzwanzig Stunden aus dem Leben einer Frau (Twenty-Four Hours in the Life of a Woman) 1927
