Först börjar de med att prata om motivation och forskning om hur vi ska boosta den, för att sedan avvisa alla de förslag som forskningen visat vara framgångsrika, som att veta varför vi vill göra något, ha en plan A och en plan B, dela upp i delmål, vara snäll mot sig själv osv. Jag upplever det som att de blandat ihop motivation och lust. De pratar om att människor väntar på att rätt känsla ska infinna sig, att alla omständigheter måste vara rätt mm. Hela deras resonemang verkar bygga på att vi är motiverade i grunden och att vi inte ska vänta på att lusten ska infinna sig. Det är som om motivationen är biologisk. Något vi bara har naturligt. Ibland påminner de lite om nyfrälsta som hittat svaren på allt och vill berätta för alla utan någon självinsikt eller distans.
Två olika definitioner av motivation som jag googlade fram:
- NE: Psykologisk term för de faktorer hos individen som väcker, formar och riktar beteendet mot olika mål.
- Wikipedia: Motivation är det psykologiska kännetecken som ger en organism drivkraft, det vill säga väcker den till handling mot ett önskat mål och lockar fram, kontrollerar, och upprätthåller vissa målriktade handlingar.
Ett av mina mål är att träna och röra på mig relativt regelbundet. Det kan vara rätt trist särskilt innan jag väl kommer iväg. Om jag är stressad eller känner mig nedstämd är jag sämre på att uppfylla det målet. Ja det gäller väl för alla mina mål tror jag, vilket är destruktivt eftersom det bara leder till att jag förblir stressad och nedstämd längre eller i värsta fall att jag blir mer deppad. Det har inte alltid varit helt tydligt för mig varför jag har det här målet. Jag har varit rastlös och sprallig som barn och ung men aldrig tyckt om tävling eller tvång. Sport har oftast inte tilltalat mig men däremot lek och fantasi. Som barn var jag spinkig och jag har aldrig hållit på med dieter. Jag rörde på mig utan att behöva anstränga mig, sprang, klättrade, dansade, cyklade och lekte som barn gjorde då utan mobiler och plattor.
Syftet för mig med att träna och röra på mig är tydligare nu. Jag gör det för att jag vet att jag mår bättre då. Motion och träning gör att jag sover bättre, har mindre ont i rygg, nacke och axlar, får mer energi och mår bättre psykiskt. Självklart finns det flera anledningar och jag kan lyssna på podcasts, ljudböcker och musik samtidigt. Jag har inget mål att gå ner i vikt eller att springa maraton utan vill bara fokusera på att samla på mig min portion motion och det är en färskvara.
Min metod för att inte bli självkritisk är att allt är bättre än inget och det har jag själv känt i kroppen efter bara 10 minuter yoga. Det är dumt att vara självkritisk och tycka att 10 minuter eller 20 minuter är för lite och för dåligt, för det leder oftast till att det inte blir någon träning alls. Jag har slutat tänka så och slutat att se tillbaka på perioder när jag misslyckats och inte gjort något på ett tag. Det finns bara nu och det ÄR bara att göra om en är motiverad. Känn inte efter bara gör. Om träningen inte blivit av på ett tag så häng inte upp dig på det. Starta nu istället. Det här är inget jag bara hade inom mig naturligt utan tvärtom ville jag ofta inte träna förr eftersom jag inte tyckte det var roligt eller hade någon akut anledning som att gå ner i vikt eller delta i någon tävling. Jag har inte haft en så stark motivation från början men jag har kommit fram till det genom att vara nyfiken och tänka igenom vad jag vill. Intresset för hälsa och motion är ju något som präglar vår tid.
Det är tydligen bevisat att vi mår bättre av motion, att vi klarar sorger och kriser bättre om vi rör på oss. Jag syftar inte på maraton, crossfit eller extremsporter utan bara att röra på sig. Jag tänker på Ingmar Bergman som dagligen luftade sina demoner. Jag tänker också på två kvinnor i en dokumentär om överlevande från tsunamikatastrofen. De hade båda förlorat hela sin familj och var ensamma överlevare, men fann tillsammans och med andra överlevare en gemenskap att leva vidare i. Jag minns deras samtal när de var ute och promenerade, samtalandes om livet när det värsta har skett. Det såg starka ut där de gick tillsammans och det kändes bättre att se dem så än fast stilla i en soffa inomhus. Livet finns och pågår trots allt och de kunde gå där 10 år senare fastän döden är obegriplig också när du kommit den nära.
Lusten och energin finns inte alltid och just därför behöver vi vara motiverade. Ha tänkt på varför vi vill nå ett mål, ha idéer och planer för att uppnå det och först då är det bara att göra istället för att vänta på inspiration. Så jag tycker att vi ska börja tänka istället för att sluta som de i podcasten tyckte. Tankar kan vara fantastiska inte bara negativa och kritiska. Det är ju tack vare våra tankar som vi sätter upp mål från början. Utan tankar och vår fantasi så skulle vi inte kunna nå någonstans. Börja tänk och när du tänkt klart kan du sluta lyssna om det kommer negativa tankar.
Om de hade valt att ge programmet titeln "Jag har tappat all lust" istället för motivation så kanske det hade stämt bättre. För de utgår ifrån att en redan har ett eller flera tydliga mål och att vi är motiverade att uppnå dem. De pratar mer om de dagar när vi helt enkelt inte känner för att jogga även om vi vet att det hjälper oss att gå ner i vikt, springa snabbare och må bättre.
