Det är slutet på september och en blodmåne visar sig. Mörkret har kommit tillbaka och luften är klar. Det är lättare att andas nu. Jag vaknar som vanligt med min sorgsna följeslagare. Kommer iväg ut i livet, varje dag fram och åter, som ebb och flod. Jag vill måla och teckna. Jag vill skriva och tänka. Det är så svårt att hinna. Min hjärna behöver få tänka vissa tankar ifred som annars ständigt blir avbrutna. Sen när jag är hemma somnar jag utmattad i soffan. Orkar inte måla, skriva eller tänka. Mina tankar är utmattade och tänker inte klart. Jag skriver och skriver och tänker på att måla. Målar en liten stund och lämnar färgerna kvar på paletten i en påse. Färgerna torkar ändå och jag måste skrapa bort det från träet. Mina nya penslar är av en helt annan kvalitet än jag är van vid, men jag vet inte var min tavla är på väg. Det är en massa klotter runt min första idé. Det kan bli bra och det kan bli dåligt. Vinglar fram på slak lina.
