Slutet på september

Det är slutet på september och en blodmåne visar sig. Mörkret har kommit tillbaka och luften är klar. Det är lättare att andas nu. Jag vaknar som vanligt med min sorgsna följeslagare. Kommer iväg ut i livet, varje dag fram och åter, som ebb och flod. Jag vill måla och teckna. Jag vill skriva och tänka. Det är så svårt att hinna. Min hjärna behöver få tänka vissa tankar ifred som annars ständigt blir avbrutna. Sen när jag är hemma somnar jag utmattad i soffan. Orkar inte måla, skriva eller tänka. Mina tankar är utmattade och tänker inte klart. Jag skriver och skriver och tänker på att måla. Målar en liten stund och lämnar färgerna kvar på paletten i en påse. Färgerna torkar ändå och jag måste skrapa bort det från träet. Mina nya penslar är av en helt annan kvalitet än jag är van vid, men jag vet inte var min tavla är på väg. Det är en massa klotter runt min första idé. Det kan bli bra och det kan bli dåligt. Vinglar fram på slak lina.

Annan?

En gång var en annan?
ska minnas det så
hur jag såg det då

Var det en annan?
minne och känslor fel
ytliga konster och spel

Vill inte vara en annan?
vill barnsligt naiv
drömma om äkta liv

Kan inte vara en annan?
i nuet inte förflutet
läka det som är brutet

Kunde inte vara en annan?
spöka ur det förflutna
knyta upp allt det knutna

Kunde inte vara nåt annat?
skrikit eller viskat
lockat eller piskat

------------------------------------------------

En annan skulle väl inte?
slängt bort eller tagit för givet
En annan skulle väl inte
kompromissat bort själva livet

Vad var jag och vad var det?
Varför blev en skiljelinje dragen
Vem var jag och vem var det
Varför blev missförstånd lagen

En annan blev kvar
och livet olätt
Fick inga svar
allt fatt utspätt

Ickeval som val slätt
Varken det ena eller andra
Göra allt men aldrig mätt
Ingen tanke bara klandra

Jag är Ingrid

"I was the shyest human ever invented, but I had a lion inside me that wouldn't shut up."

Dokumentären Jag är Ingrid skildrar hela Ingrid Bergmans liv via hennes egna ord ur dagböckerna, hennes nära och hennes egna filmer och foton. Hon träder fram som en riktig person, med hela gråskalan. Hon var en varm och passionerad människa som liksom många andra kämpade för att visa hänsyn och samtidigt äga sitt eget liv. Hon övergav sitt äldsta barn för att kunna leva ett liv som var rätt för henne vid den tidpunkten. Hon stod vid ett vägskäl och valde att förändra livet radikalt. Kanske var det egoistisk eller det enda alternativ hon såg att hon hade? Hon älskade sina barn och försökte kombinera ett liv som internationell skådespelare med att vara mamma. Hon blev både hyllad och fördömd i Hollywood. Först blev hon idealiserad och sen svartmålad för att ha lämnat man och barn. Hon känns modern i det att hon ville kombinera arbete med familjeliv, fortsätta utvecklas yrkesmässigt samtidigt som hon hade barn.

Ingrid Bergman blev föräldralös som barn och kände stor ensamhet. Hon stod nära sin pappa som ofta fotograferade henne och gjorde henne van vid kameran. Pappan dog när Ingrid var 13 år. Mamman hade gått bort när Ingrid var bara tre. Sorgen slog inte ner henne. Hennes drivkraft var stark och övertygad. Hon hade talang och en charm som snabbt tog henne från teater till film, från Sverige ut i världen, till Hollywood, till Italien, till Frankrike och så vidare. Hon tvivlade på sig själv, men var säker på vad hon ville och hade oddsen på sin sida. Hon kunde spela, hade utstrålning, var språkbegåvad och villig att offra mycket för sin dröm.

Hennes liv präglades av filmen och en ovanligt stark inre röst. Ingrid var en överlevare som inte kompromissade med sin övertygelse. Hon drevs av en passion för filmen och filmade och fotade ständigt själv. Hon ville se och bli sedd genom kameran. Hon drogs till människor som arbetade med film och fotografi, som fotografen Robert Capa som hon mötte i Europa 1945 när hon underhöll de amerikanska trupperna stationerade där. Kanske var film och foto ett minne av barndomen med pappa fotografen. Hemma för henne var onekligen film och fotografier. Framför kameran var hon aldrig rädd.

Hon sökte bekräftelse men också oberoende från andras kontroll. Hollywood rådde inte på hennes oberoende. Hon fick behålla sin naturliga stil och skönhet, till skillnad från de flesta skådespelerskor som stöptes om när de kom till drömfabriken. En stark integritet redan som ung och nykomling bland de rika och mäktiga satte tonen för resten av hennes liv.

Ingrid verkar haft en tydlig inre röst som hon följde livet igenom. Hon blev inte nöjd eller färdig i sin strävan att utvecklas. Hon ville hela tiden vidare. Hon drabbades dock av det öde som drabbar många kvinnor inom film och teater, rollerna för äldre kvinnor är få, ännu mer på den tiden. Ingrid var ändå aktiv ända till sin död och spelade för film och TV. Hon dog relativt ung, 67 år, i cancer 1982. 

"You must train your intuition - you must trust the small voice inside you which tells you exactly what to say, what to decide."

Sorgen

Sorgen bär jag med mig. Den syns inte, men finns. Den känns. Det kan vara svårt att andas, svårt att fungera. Den gör mig lite frånvarande.

Sen finns den bara där som en vän och något välkänt. Precis när jag vaknat kommer den och sätter sig på sängkanten. Den vill prata. Den är min och ingen kan ta den ifrån mig. Den bevisar att jag kan känna annat, att jag har det inom mig. Nu är den här och jag vill känna hellre än att låtsas.

Jag har inget att bevisa. Jag är den jag är i sorg och glädje. Visst är jag ledsen, men utan det? Vad skulle finnas utan det? Ta ett piller som tar bort, som bedövar? Fly in i något annat? Något annat som bedövar? Vad finns det för mening alls om jag inte ens skulle få känna det jag känner? Skulle det vara självrespekt?

Visst tar jag på mig masken och går ut. Visst bär jag en rustning, men där innanför vill jag inte låtsas, inför de nära, inför mig. Jag har en massa brister och gör en massa fel. Ibland vet jag inte ens vad jag gör här mer. Ibland har jag vansinnigt svårt att förstå vad det är vi håller på med. Det vi tycker är så fruktansvärt viktigt. Det känns så futtigt allting, så sårbart och vingligt.

Min rustning har jag gjort själv. Jag finns däri. Den har brister men är ingen lögn.

Pågående

Kvällen befriaren

Önskar jag hade mer tid att tänka och förstå

Tid att utforska allting här

Färgerna, formerna och orden