Mary Page Marlowe handlar om en helt vanlig kvinna som växer upp, lever och åldras i efterkrigstidens USA. Hon är en baby boomer född 1946 med en pappa som bär på tunga upplevelser från andra världskriget som han inte förmår prata om. Pjäsen är uppbyggd som olika fragment ur hennes liv berättade okronologiskt. Det hela börjar 1986 när Mary Page är i 40 år och berättar för sina två barn att hon och deras pappa ska skiljas. Sen hoppar det fram och tillbaka i tiden och åskådarna får lägga ett slags pussel av hennes liv och drömmar.
I Dramatens uppsättning inleds varje scen av musik och årtalet projiceras på väggen bakom, olika skådespelare spelar Mary Page i olika åldrar. Scenografin är effektfull med en roterande scen uppbyggd med svängande ramar som bildar rum och dörrar. När pjäsen går från en scen till en annan snurrar scengolvet runt till musiken och vi ser bilder från Mary Pages olika åldrar. Hennes andra åldrar anas i bakgrunden till varje scen.
Tracy Letts har berättat att hans mammas död inspirerande honom att skriva pjäsen då han bar på många tankar om livet och döden. Mary Page är inte baserad på hans mamma även om han har tagit vissa element från hennes liv. Idén var att välja ut 11 scener från en människas liv som bäst representerar den människan. Vilka scener skulle vi själva välja? Letts upplevde att livet inte alltid känns som en sammanhängande enhet utan yngre versioner av en själv kan framstå som främlingar. Metoden Letts valde för att återberätta Mary Pages liv var att visa en blandning av lyckliga, sorgliga och vardagliga ögonblick från olika tider i hennes liv. Letts ville att åskådaren skulle kunna se sig själv i huvudpersonen, förhoppningsvis med kärlek och förlåtelse.
Jag tycker att han lyckas med sin föresats. Vissa scener kanske är övertydliga som scenen i kemtvätten där Mary Page vill rengöra ett ärvt lapptäcke med fläckar, men jag tycker det funkar. Mary Page själv pratar även om att lägga pussel av människors liv utifrån deras kvitton då som referens till hennes jobb som revisor där hon tagit hand om andra människors deklarationer. Hennes liv är många gånger tragiskt och hon tampas med alkoholism, ändå blir det inte en bitter livsberättelse. I en scen hos psykologen frågar denne om du fick bestämma allt i ditt liv hur hade det sett ut. Mary Page har inget svar och tystnaden ekar. Livet är uppbrutet, slumpartat och svårt att förstå.
"Det kan vara klokt att hålla en lätt distans till den människa vi en gång varit, oavsett om vi finner henne sympatisk eller inte. Annars riskerar vi att hon dyker upp utan förvarning och överraskar oss, står där och bultar på medvetandets dörr klockan fyra på morgonen efter en orolig natt, och kräver att få veta vem som övergav henne, vem som svek henne, vem som skall ge henne upprättelse."
Joan Didion
