Edward St Aubyn har skrivit 5 böcker i serien om Patrick Melrose, en halv-biografisk berättelse om ett ensamt barn som växer upp i överklassen med en brittisk far och amerikansk mor, som utsätts för övergrepp av sin far, som missbrukar droger och alkohol under många år för att hantera sina upplevelser, som långsamt tar sig ur det hela, som försöker hantera sitt hat mot föräldrarna och deras stora brister, som kanske nånstans handlar om att kunna leva med sina erfarenheter och försonas med hur livet blev utan att förtäras av sorg och hat.
Språket är rikt och underhållande. Trots alla de ytliga personerna som skildras och deras överlägsna elakheter, snobbism och stora självupptagenhet så finns det andra personer och stråk som är mer på riktigt, tankar och utbyten av äkta känslor. Allt är inte yta och brittisk wit, allt är inte skitsamma. Träffsäkert och självkritiskt, ingen skonas, Patrick framställs inte som godheten personifierad.
Böckerna om Patrick Melrose glider in och ut ur olika personer och tankar, men följer Patricks liv i olika korta skeenden per bok. Första boken Glöm det berättar om en ödesdiger dag i Patricks liv. Fem år gammal befinner han sig på föräldrarnas herrgård i Provence, Frankrike. På herrgården arbetar även Yvette med hushållet. Några gäster anländer så småningom för middag och övernattning. Några ser och anar hur det står till men förmår inte hjälpa mer än att visa motstånd mot David och ge Patrick plats.
Fadern David är en hustyrann och före detta läkare med pianistdrömmar som blivit av med sitt arv. Modern Eleanor är rik men hunsad arvtagerska och alkoholiserad. Av de tre böckerna jag hittills läst är denna den tyngsta med traumat av faderns övergrepp på Patrick i botten. Tiden är 60-tal och miljön dysfunktionell överklass. Davids tillvaro går ut på att strössla elakheter och manipulera omgivningen medan hans fru Eleanor flyr in i spritdimmorna och inte förmår se eller stödja sin son. David har genom sitt hämningslösa och trakasserande sätt en märklig makt över omgivningen och Eleanor har ingen chans trots att det är hon som har den ekonomiska tillgångarna och borde kunna ta sig ur situationen. Hans syn på barn och barndomen sätter tonen i familjen präglad av myter om att barn blir bortskämda av kärlek. Antagligen till stor del en avundsjuka på Eleanor och Patricks relation som han vill kontrollera. Förmodligen p g a brist på föräldrakärlek i hans eget liv.
Ser parallellt TV-serien som nu går på HBO med Benedict Cumberbatch i huvudrollen som Patrick. Glöm det är andra episoden i TV-serien. De har valt att börja med Dåliga nyheter. Tycker serien är riktigt bra och otroligt snygg särskilt Glöm det. Franskt 60-tal. Fikonen ruttnar på marken. Luften dallrar av värme och tynger ner mot den torra gården till herrgården Eleanor Melrose köpt till sin familj. Ett ensamt barn med olyckliga destruktiva vuxna som leker familj. David som släntrar omkring i pyjamas och morgonrock med gula sidentofflor. Eleanor som berusad kör sin enda fristad den röda bilen. Starka insatser av Hugo Weaving och Janet Jason Leigh som Patrick's föräldrar.
Titeln Never mind - Glöm det - sticker ut mot händelserna i boken. Nedtonat som allt det svåra som nedtryckt och undanskuffat ändå styr allt. Tänker att det reflekteras i en diskussion om barndomen som kommer upp under middagen. Där en av gästerna säger "... jag anser att inget som händer med en när man är liten är av någon större betydelse" vilket står i kontrast till Patricks upplevelser under den här dagen vilka har avgörande betydelse för resten av hans liv. Det blir ett avslöjande uttalande av en vuxenrepresentant och en ironisk blinkning, uppgiven gest? Något en säger mitt i ett försök att berätta om detta hemska? När sanningen blir för svår att uttala och vi inser att vi inte orkar ta konsekvenserna av att säga det högt. Självföraktet vilar där och när det destruktiva som kommer sedan.
Edward St Aubyn - Never mind utgiven 1992
