Sharp objects HBO-serie baserad på Gillian Flynns bok, 8 avsnitt
Regissör: Jean-Marc Vallée
Journalisten Camille Preaker (Amy Adams), reporter på St Louise Chronicle, skickas för ett uppdrag till sin hemstad Wind Gap. Hon ska skriva om två mördade flickor och den lilla staden där det hela utspelas. Parallellt reser Camille tillbaka till sin barndoms trauman och demoner. Det är något av en klassisk berättelse med en återvändande sliten huvudperson som möter sitt förflutna. Den klassiska manliga antihjälten i kvinnlig gestalt, nergången av alkohol och allt som dämpar ångesten. Camille har en historia av självskadebeteende och är omgiven av tragiska kvinnoöden. Konflikten med den mäktiga överbeskyddande modern blir allt mer påtaglig när hon gräver sig djupare ner i gåtan kring vem som mördat flickorna i Wind Gap.
Serien är stark, suggestiv med bilder och musik som förmedlar mer än det uttalade. Föll särskilt för en låt i slutet av femte avsnittet Pa´lante av Hurray For The Riff Raff. Uttrycket kommer från en spanskan och betyder "framåt", att inte ge upp.
Orden på Camilles kropp, på andra och på föremål omkring henne som talar om uppväxtens övergrepp och förluster, hennes drickande och den kringflackande tillvaron, hennes ständiga kamp mot alla hårda ord, alla nålstick och rena verbala slag från speciellt mamman, hennes motstånd som gör henne till en överlevare samtidigt som det destruktiva försvagar henne när hon balanserar på gränsen för vad kroppen tål. Hon har en riktning, ett kall inom sig som hela tiden störs av alla intryck och minnesbilder från det förflutna med systern, i skolan, på sjukhus. Det är vackert i allt det smärtsamma och onda. Hon är vacker i sin starksköra gestalt för hon ljuger inte, hon kanske försöker skydda sig själv men inte genom förställning eller fasader. Det finns inget att gömma sig bakom, bara alkoholen och smärtan som dämpar ångest och oro, som tar udden av det allra värsta. Ingen som helt kan förstå henne och veta vad hon upplevt. Hennes uppenbarelse i svarta slitna kläder, körande en gammal Volvo, nerdekad och oförställd står i stark kontrast till mammans ståtliga hus och perfekt kvinnliga rustning.
