Läser just nu Fantastic Mr Fox på engelska med min son. Den är spännande och kul skriven. En riktig skröna i sagoton med trådar till traditionella folksagor som bröderna Grimm, fast med en distinkt engelsk ton med glimten i ögat. Roald Dahls berättelser är aldrig tillrättalagda. De klassas som barnböcker, men den skildrar det mörka och elaka hos människan. Han väjer inte för att beskriva människor som dumma, inskränkta och egoistiska. De "goda" är inte heller exemplariska förebilder. De kan ha bra och dåliga sidor, vara modiga och fåfänga som Mr Fox. Sagor är för alla.
Samtidigt läser vi Trollvinter av Tove Jansson, om en vinter som lagt sig över Mumindalen som en annan värld, dit Mumintrollet vaknar ur sin vintersömn alldeles ensam i det sovande huset. De andra i Muminfamiljen sover sin djupa sömn utan att låta sig väckas. Utanför i vintervärlden finns det många varelser och företeelser att lära känna. Den stabila i denna resa är Tootikki som bor nere i det lilla badhuset vid vattnet. Hon lär Mumintrollet om världen han hamnat i. Lilla My finns också där och en mängd osynliga existenser. Mårran kommer på besök dragen dit av ljuset från elden när de eldar upp soffan. Mårran är inte ond säger Tootikki. Hon dras till ljuset och sätter sig därför i elden så att den slocknar och är åter ensam i mörkret.
Den tredje boken jag läser är Bonjour Tristesse av Françoise Sagan från 1954. En generationsroman och klassiker. Debutroman av en 18-årig fransyska som skrev fritt om en ung kvinnas upplevelser av relationer och uteliv en sommar på Rivieran.
