Det är tropiska nätter här nu. Över 20 grader varmt dygnet runt. Det kan väl vara det ibland i Sverige, men vanligtvis inte såhär länge. Man vänjer sig och ändå inte. Värmen slår emot en när man går ut, trots att det är så varmt inomhus.
Såna nätter får mig att fantisera om svunna dagar. Bilder jag har från gamla filmer som utspelar sig i fjärran länder under andra tider av kolonialism, i spåren efter imperiet. Iste på en flodbåt i Indokina. Dekadens och lyx blandat med annat. Det okända omkring. Allt det de lärde sig som rätt blir fel applicerat här. Ändå en vägran att se sanningen. Dra upp nationsgränser med linjal på kartan. Dela upp världen mellan sig som att det går att dra en linje mitt i djungeln, mitt i öknen hos folk de aldrig talat med. I en värld vi visste inget om ritade vi om och skilde människor åt. Ibland i bästa välmening. Oftast för vinnings skull.
Musik i natten svävande i vågor in genom ett öppet fönster. Myggnät runt sängarna. Varm fuktig luft om natten. Syrsor som ljuder över ängarna. Träden som ruskar på sig i vinden. En bit av Europa har placerats i ett fjärran land där det inte hör hemma. Blir hemma på ett annat sätt. Gin och tonic i ett glas i en bar någonstans. Rasar kriget därute? Är förändringens vind på väg? Är världen - vår värld - på väg att gå under? Kommer Apokalypsen hit till oss?
En bit av Frankrike på en djungelplantage vid en flod på gränsen till Kambodja. En bit av det brittiska imperiet i teplantager i Assam, Indien. Det brittiska imperiet - The empire where the sun never sets. Världsomspännande. Opiumkrig? Vilket krig pågår därute? Är vi på kollisionskurs med verkligheten? En smältdegel av språk, religion och kultur blev det.
Natten är lång när man ligger vaken. Trygg är den när man kan vila i den.
