Det är så kul att måla med oljefärger. Frihet att kunna uttrycka sig på det sättet. Färger och former växer fram om man slår på syncentrum i hjärnan istället för minnet av hur motivet "brukar" se ut. Man måste öppna ögonen och verkligen se vad som är framför en eller på den bild man vill måla. Hjärnan lurar en annars att ta genvägar och gå efter det man tror att man ser. Det man har skrivit in i sitt arkiv. I verkligheten ser det inte ut så. Hjärnan förenklar. Det är spännande att gå på former och färger man ser och förstärka kontrasterna. Göra det ljusa riktigt ljust och det mörka riktigt mörkt.
Jag får en idé jag vill måla, utforska för att se hur det blir. Jag har sett något och vill göra en målning av det. Jag vet inte hur det kommer bli eller hur exakt jag vill att det ska se ut när det är klart. Vet bara vilken känsla jag vill fånga, vilket uttryck jag vill att tavlan ska ha. Om jag hade mer tid skulle jag utforska mycket mer, gärna varje dag.
När jag vaknar om mornarna tänker jag ofta att jag skulle vilja få promenera till min egna ateljé och måla. Det skulle inte behöva vara ett stort rum. Det kunde gärna vara ett rum i ett hus jag delade med många andra som höll på med samma sak. Det skulle vara ett gemensamt kök där som man kunde samtala över en kopp kaffe. Det skulle kunna finnas ett stort ateljérum som man delade för projekt eller när man vill göra saker gemensamt. I mitt egna rum skulle det finnas stafflier, målargrejer, ett skrivbord, dator, bilder med inspiration på väggarna, musik och radio att lyssna på, en skön fåtölj eller soffa med bord, böcker att bläddra i, bra ljus... En egen skaparverkstad.
