Jag och min syster

Målar på en tavla där jag utgår från ett gammalt fotografi som föreställer mig och min syster på ett badställe i Småland. Det var något speciellt med det fotot. Det är lite suddigt. Färgerna är 70-tal. Vattnet och himlen har samma vita färg. Jag försöker jobba med ytor och hudens olika färger.

Jag och  min syster, Maja 2014

I målarens öga

Det är så kul att måla med oljefärger. Frihet att kunna uttrycka sig på det sättet. Färger och former växer fram om man slår på syncentrum i hjärnan istället för minnet av hur motivet "brukar" se ut. Man måste öppna ögonen och verkligen se vad som är framför en eller på den bild man vill måla. Hjärnan lurar en annars att ta genvägar och gå efter det man tror att man ser. Det man har skrivit in i sitt arkiv. I verkligheten ser det inte ut så. Hjärnan förenklar. Det är spännande att gå på former och färger man ser och förstärka kontrasterna. Göra det ljusa riktigt ljust och det mörka riktigt mörkt.

Jag får en idé jag vill måla, utforska för att se hur det blir. Jag har sett något och vill göra en målning av det. Jag vet inte hur det kommer bli eller hur exakt jag vill att det ska se ut när det är klart. Vet bara vilken känsla jag vill fånga, vilket uttryck jag vill att tavlan ska ha. Om jag hade mer tid skulle jag utforska mycket mer, gärna varje dag.

När jag vaknar om mornarna tänker jag ofta att jag skulle vilja få promenera till min egna ateljé och måla. Det skulle inte behöva vara ett stort rum. Det kunde gärna vara ett rum i ett hus jag delade med många andra som höll på med samma sak. Det skulle vara ett gemensamt kök där som man kunde samtala över en kopp kaffe. Det skulle kunna finnas ett stort ateljérum som man delade för projekt eller när man vill göra saker gemensamt. I mitt egna rum skulle det finnas stafflier, målargrejer, ett skrivbord, dator, bilder med inspiration på väggarna, musik och radio att lyssna på, en skön fåtölj eller soffa med bord, böcker att bläddra i, bra ljus... En egen skaparverkstad.

I ögonvrån dansar själen

Du gör livet så lätt och svårt

Känslorna stormar i vinden, 

lägger sig till ro

Din hud är siden under mina händer

I ögonvrån dansar själen

Maja

Do not go gentle...

Do not go gentle into that good night

Dylan Thomas, 1914-1953

Do not go gentle into that good night,

Old age should burn and rave at close of day;

Rage, rage against the dying of the light.

Though wise men at their end know dark is right,

Because their words had forked no lightning they

Do not go gentle into that good night.

Good men, the last wave by, crying how bright

Their frail deeds might have danced in a green bay,

Rage, rage against the dying of the light.

Wild men who caught and sang the sun in flight,

And learn, too late, they grieved it on its way,

Do not go gentle into that good night.

Grave men, near death, who see with blinding sight

Blind eyes could blaze like meteors and be gay,

Rage, rage against the dying of the light.

And you, my father, there on the sad height,

Curse, bless, me now with your fierce tears, I pray.

Do not go gentle into that good night.

Rage, rage against the dying of the light.

Shaun Tan

Tropiska nätter

Det är tropiska nätter här nu. Över 20 grader varmt dygnet runt. Det kan väl vara det ibland i Sverige, men vanligtvis inte såhär länge. Man vänjer sig och ändå inte. Värmen slår emot en när man går ut, trots att det är så varmt inomhus.

Såna nätter får mig att fantisera om svunna dagar. Bilder jag har från gamla filmer som utspelar sig i fjärran länder under andra tider av kolonialism, i spåren efter imperiet. Iste på en flodbåt i Indokina. Dekadens och lyx blandat med annat. Det okända omkring. Allt det de lärde sig som rätt blir fel applicerat här. Ändå en vägran att se sanningen. Dra upp nationsgränser med linjal på kartan. Dela upp världen mellan sig som att det går att dra en linje mitt i djungeln, mitt i öknen hos folk de aldrig talat med. I en värld vi visste inget om ritade vi om och skilde människor åt. Ibland i bästa välmening. Oftast för vinnings skull.

Musik i natten svävande i vågor in genom ett öppet fönster. Myggnät runt sängarna. Varm fuktig luft om natten. Syrsor som ljuder över ängarna. Träden som ruskar på sig i vinden. En bit av Europa har placerats i ett fjärran land där det inte hör hemma. Blir hemma på ett annat sätt. Gin och tonic i ett glas i en bar någonstans. Rasar kriget därute? Är förändringens vind på väg? Är världen - vår värld - på väg att gå under? Kommer Apokalypsen hit till oss?

En bit av Frankrike på en djungelplantage vid en flod på gränsen till Kambodja. En bit av det brittiska imperiet i teplantager i Assam, Indien. Det brittiska imperiet - The empire where the sun never sets. Världsomspännande. Opiumkrig? Vilket krig pågår därute? Är vi på kollisionskurs med verkligheten? En smältdegel av språk, religion och kultur blev det.

Natten är lång när man ligger vaken. Trygg är den när man kan vila i den.