Vad jag läst och lyssnat på:
- Tills vi dör av Diamant Salihu
- Svindlande höjder av Emily Brontë
- Jorden runt på 80 dagar av Jules Verne
- Riddaren av de sju konungarikena av George R R Martin
- Gift av Tove Ditlevsen
- Gilead av Marilynne Robinson
- Ålevangeliet av Patrik Svensson
- Troubled blood (A Strike novel #5) av Robert Galbraith (pseudonym för J K Rowling)
Sommaren är här nu på riktigt med kvava dagar, fågelkvitter, fjärilar och åskoväder som rumlar in ibland. Den här sommaren har hittills varit varmare än vad som egentligen är vanligt men det är det nya vanliga antar jag. Vi har börjat vänja oss vid midsommar med bad i uppvärmt vatten, sitta på uteserveringar redan i april-maj, odla växter för varmare klimat. Tomaterna trivs otroligt bra i år på balkongen. Tre Tiny Tim och två andra jag fått från mamma, varav en är Sungold, den andra ska bli svartröd. I år har jag även förodlat rosenskära som blommar fint i olika nyanser av rosa och lila med dilliga blad. Midsommar förr var ofta regn och kallt, sitta ute och grilla i kylan, doppa sig i iskallt vatten. Våren har varit riktigt intensiv och jag är trött, kanske även för att förra året var ganska påfrestande på jobbsidan. Den här sommaren tar jag det lite lugnare och stannar i Sverige. Finns mycket att göra här. Barnen börjar bli stora på riktigt, en ny tid närmar sig.
TV-serier:
På sistone har jag hittat flera serier i en genre jag inte brukar kolla på så mycket, dramakomedi: Ted Lasso, Platonic och Something Somewhere. Alla tre handlar mycket om vänskap särskilt de senare två. Det är vänskap mellan män och kvinnor vilket är ovanligt att se skildrat på film och tv.
Ser fram emot Witcher säsong 3, sista med Henry Cavill, trist att han ska sluta sen.
Ser även Happy valley med Sarah Lancashire som är fantastiskt bra, men inte särskilt happy.
Senaste film på bio: De åtta bergen (Le Otto Montagne), italiensk film från 2022 som bygger på en bok av Paolo Cognetti. Filmen handla om två pojkar Pietro och Bruno, som lär känna varandra sommaren 1984 i en alpby - Grana - i de italienska alperna. Pietro bor i Turin och är i Grana på semester medan Bruno bor hos sin faster och farbror i Grana och hjälper till med djuren. Pietros föräldrar vill hjälpa Bruno att få en utbildning i Turin och bo hos dem men hans pappa tar honom med sig och de två pojkarna pratar inte med varandra igen förrän som vuxna män när Pietros pappa har gått bort. Pietro inser då att Bruno har haft kontinuerlig kontakt med hans föräldrar och att pappan har varit på vandringar i alperna med Bruno, medan han själv inte haft kontakt med sin pappa på många år. Långsamt berättas historien om deras vänskap, relationen till fäder och om sökandet efter mening och sin plats i livet. Pietro gör samma vandringar som sin far fyllt i på sin karta, följer i hans spår och läser de rader han skrivit i loggboken som finns i ett skrin på varje topp. En vacker bild av hur vi försöker komma nära någon som vi inte kunde närma oss i livet. Filmen kunde varit kortare och mer fokuserad. Ibland påminde Pietro mest om en av alla dessa trekkerkillar som ska bestiga Mount Everest som nån slags lyxturism maskerad som strapats. Samtidigt är det en vacker film och jag förstår viljan att vandra i alperna. Vänskap och relationer visas fint, hur svårt det kan vara att nå de som står oss närmast ibland. Bruno känner sig bara hemma i alperna där han vuxit upp, han behöver inte resa iväg för att hitta hem. Tänkte på The Waterboys låt The whole of the moon, om jaget som reser ut i världen i sökandet efter något och den andra som redan förstår allt utan att behöva ge sig iväg.
