Världen känns otrygg och hotet i öst växer. Sverige och Finland ska gå med i Nato. Den enda konstanten i livet är ständig förändring, samtidigt som det känns som att mänskligheten upprepar sig och att krig och maktstrider återkommer ständigt, och vår oförmåga eller snarare ovilja att se när hotet växer. Det är mänskligt att inte vilja tro att någon skulle vilja starta ett krig med alla de risker och förluster det innebär, men tydligen är det även något i vår mänsklighet som gör att det ändå händer om och om igen.
Livet går väldigt fort nuförtiden. Arbetsmarknaden är upp och ner, det behövs folk över allt. Undrar var alla är för det finns så många yrken där det är nästan omöjligt att få tag på folk att anställa. Resebranschen är kaotisk, alla vill resa efter flera år med pandemi och många som jobbade där har slutat under pandemin när det blev så nedstängt. I IT-branschen har det varit ont om folk länge och många byter jobb i år, det rör på sig överallt. Även jag rör på mig och mina kollegor också. Det gick inte att jobba kvar längre, så det var mer av nödvändighet än fritt val.
USA går bakåt med sin högervridna högsta domstol och tar bort det konstitutionella skyddet för aborter, motarbetar det federala miljöarbetet och tar bort vapenrestriktioner som införts i vissa stater. Samtidigt skjuts det människor hela tiden i masskjutningar och väldigt lite händer för att förändra något. Även i Sverige finns våldet från ensamma ofta unga män som går till attack mot oskyldiga människor för att de känner sig kränkta av en eller annan anledning, ofta kan det vara psykisk ohälsa inblandat. Igår sköts Japans före detta premiärminister Shinzo Abe till döds vilket är väldigt ovanligt i Japan, eftersom de har så hårda vapenlagar. Mördaren hade ett hemmagjort vapen och sköt på nära håll.
Det är deppigt med allt våld, kriget i Ukraina och klimatkrisen där det också verkar gå bakåt ibland. De flesta partier i Sverige vågar eller vill inte ta obekväma beslut, de tittar inte på vilket problem de behöver lösa t ex transporter utan håller bara fast vid bensin och diesel och att priserna är för höga. Priserna har gått upp i allmänhet. Det är inflation överallt och räntorna är på väg upp efter ha varit på väldigt låga nivåer länge. Klimatkrisen kräver starka ledare, inte auktoritära, utan ledare som kan leda och förklara pedagogiskt vad vi behöver göra och se till att de som behöver får hjälp att leva under de nya förutsättningarna. Vi behöver alla hjälpas åt. Vi i städer med bra kommunikationer behöver oftast inte vara beroende av bil. Jag tror inte att vår livskvalitet måste bli försämrad, det kanske leder till ett mer hållbart liv på alla plan. Ständig tillväxt är inte det som gör oss lyckliga. Det borde vara billigare att åka kollektivt i alla sammanhang inte som idag ofta billigare med flyg. Nu är det i och för sig kaos i flygbranschen med långa köer och inställda flyg, SAS-piloterna strejkar och så vidare, men det är väldigt dyrt med tåg i förhållande till flyg.
Läsning det senaste kvartalet:
- Familjelexikon av Natalia Ginzburg
- Slow Horses av Mick Herron
- Löpa varg av Kerstin Ekman
- Dead lions av Mick Herron
- Den vita boken av Han Kang
- Real tigers av Mick Herron
- Zinkpojkar av Svetlana Aleksijevitj
- Dagarna dagarna dagarna av Tone Schunnesson
- Matrix av Lauren Groff
