lördag 24 oktober 2020

Besatt av amerikansk politik - är vår tid ur led?

Har blivit som besatt av amerikansk politik. Kanske för att förstå vår tid och hur den ofta känns ur led? Har lyssnat på P1:s USA-podden varje vecka sen länge. Breddade för ett tag sen med Pod Save America av Crooked Media och Can he do that? av Washington Post som gav fler insikter och frågor. På sistone har jag helt dykt ner i amerikansk politik utifrån tips i DN och andra och utökat med podcast Kongressen av Jakob Stenberg, The Daily av New York Times och The NPR Politics Podcast av National Public Radio. Ändå räcker det inte trots att NPR ger ut ny pod nästan varje dag. Läser förstås DN och kollar på New York Times, Washington Post och CNN, men har inte tagit steget att betala för NYT eller Washington Post så får hålla tillgodo med de gratisartiklar jag kan få och se rubrikerna. 

Varför denna fascination? Tänker jag att om jag kan förstå hur USA blev såhär och hur människor kan stödja en sån president så kan jag förstå något om människor och varför vi envisas med att göra om samma misstag och falla för lögner som passar in i vår världsbild? Kommer jag någonsin att förstå? Ofta förstår jag inte alls. Världen verkar så polariserad och mörk. Ibland när jag lyssnar på intervjuer med väljare kommer det en röst jag kan förstå trots att jag inte delar åsikten. När det är en person som resonerar och verkar vettig men ändå drar helt andra slutsatser än jag eller möjligen kan jag känna igen åsikter från någon jag själv känner så det går att relatera till. Då känns det inte lika jobbigt för alla som röstar på denna president är då inte helt dumma i huvudet som en kan tro när de visar rallyn och alla skrikande människor med MAGA-kepsar och symboler för konspirationsteorier. 

Tänker på det berömda citatet "Jag ogillar vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rättighet att säga det.". Kan människor idag förstå det och stödja en sån tanke? Inser de yttrandefrihetens betydelse när de efterfrågar en stark ledare och skriker om att fängsla politiska motståndare?

Det jag har svårast att förstå och acceptera är att folk är villiga att köpa vad en person än säger trots att de vet att hen ljuger om mycket. Hela den biten är svår. Om vi i det offentliga samtalet kan ljuga om allt och bara stå och skrika ut det så blir det inget samtal och politik helt meningslöst. Ingen kan förmedla sin vision eller politik om det går att ljuga om allt och sanningen inte spelar roll. Visst politiker liksom andra har ljugit i alla tider, men det är skillnad på det och vad som händer nu. Vi friserar ofta sanningen och framställer saker i bättre dager eller utesluter det som inte passar in. Alla har på det sättet sin egen sanning och hur vi upplever saker är föstås personligt. Det brukar trots det finnas en gräns för vilka och hur många lögner som någon kan framföra offentligt och komma undan med det. För det konstiga nu är att vissa politiker verkar kunna ljuga hur mycket som helst i vissas ögon utan att förlora på det. Hur kan såna konspirationsteorier komma fram där allt är taget ur luften och det inte spelar någon roll om lögnerna avslöjas? Om man kan hitta på att ens motståndare är barnätande pedofiler utan några belägg och inte bli stämd för det och människor väljer att tro på det, vad lever vi i för tid då? Medeltiden? Bakom alla galna nya teorier om liberaler som pedofiler finns också den välkända gamla antisemitiska propagandan. Ingen av de följare som tror på konspirationsteorierna verkar hejda sig och tänka till. Vänta nu vem är det som säger det här och varför? Vad finns det för belägg och källor som stödjer de här påståendena? Allt blir så meningslöst om man bara kan avfärda politiska motståndare så. 

Hoppas det politiska samtalet kan återkomma med debatter om det politiska innehållet istället för det här kaoset.


lördag 10 oktober 2020

Läsning tredje kvartalet 2020

Läslistan tredje kvartalet 2020:
  • Percy Jackson: Monsterhavet av Rick Riordan (2006)
  • Percy Jackson: Titanens förbannelse av Rick Riordan (2007)
  • Percy Jackson: Kampen om labyrinten av Rick Riordan (2008)
  • Percy Jackson: Striden om Olympen av Rick Riordan (2009)
  • Witcher: Den sista önskningen av Andrzej Sapkowski (1993)
  • Witcher: Ödets svärd av Andrzej Sapkowski (1992)
  • Noveller av Philip K Dick
  • Astrid Lindgrens krigsdagböcker 1939-1945
  • Lucy av Jamaica Kincaid
Behövdes lite lättlästa böcker för att starta om läsningen, fastnade i Rick Riordans serie om Percy Jackson och Olympen eftersom jag börjat läsa dem med min son, vilket ledde vidare till Odyssén av Homeros i engelsk nyöversättning av Emily Wilson som författaren Sara Bergmark Elfgren skrev om på sin instagram. Grekisk och nordisk mytologi har fascinerat mig sen barndomen. Kanske började det med Bland hjältar och monster på himlavalvet som var ett radioprogram som blev böcker (?) och när historierna där blev julkalendern Stjärnhuset och den vackra kalendern där man fick klistra upp stjärnbilderna på natthimlen. Häftigt att det kunde fascinera så trots att berättelserna om stjärnbilderna bara var inlästa till stillbilder, men dels var det väl ofta så då och Sif Ruud var en duktig berättare. 

Lyssnade sen på de två första novellsamlingarna om Witcher - häxkarlen - som jag såg som TV-serie i julas. De finns på svenska som ljud och e-bok de övriga sex romanerna ska också översättas från polska till svenska. En del gubbsjuka beskrivningar till trots så tyckte jag om de olika fantasyhistorierna om Geralt av Rivia och hans värld bland mytologiska varelser och med sina olika följeslagare Riddarsporre, Yennefer från Vengerberg och Ciri. På slutet blev det också mer fokuserat när Geralt och Ciris vägar äntligen sammanförs av ödet eller något mer. Tyckte om att författaren blandade in gamla klassiska sagor som Snövit, Skönheten och Odjuret, Anden i flaskan, Den lilla sjöjungfrun men i sin egen version och ofta i grymma. 

Astrid Lindgrens krigsdagböcker var väldigt fascinerande att läsa. Hon skildrar vardagslivet i Sverige under kriget, men även en del brev som hon kom i kontakt med på sitt jobb på brevcensuren och många tidningsurklipp från alla världshändelser under krigsåren. Hon berör även vardagslivet med barnen, ransoneringen och livet med Sture som upplevde en kris under de senare krigsåren. 

Lucy av Jamaica Kincaid läste vi i bokcirkeln och den var uppfriskande och tätt skriven. Huvudpersonen har en stark och bestämd röst och ger ingen smickrande bild av människorna i omgivningen, vare sig de vuxna i värdfamiljen där hon är aupair eller deras vänner. Relationen till föräldrarna på Antigua är komplicerad framförallt till mamman som hon känner sig sviken av men tidigare stod nära. Jag lyssnade även på Lundströms bokradio som haft bokcirkel i radion om Lucy. 

söndag 12 juli 2020

Läsning andra kvartalet 2020

Läslistan andra kvartalet 2020
  • Darling River: Doloresvariationer av Sara Stridsberg (2010)
  • Främlingen av Albert Camus (1942) 
  • Pesten av Albert Camus (1947)
  • Normala människor av Sally Rooney (2018)
  • Samtal med vänner av Sally Rooney (2017)
  • Syskonen av Tessa Hadley (2015)
  • Percy Jackson född till hjälte av Rick Riordan (2005)
Rätt mycket läsning under tiden som pandemin fortsatte under andra kvartalet 2020. Vi kanske tycker att den här pandemin har pågått länge nu, men det är nog bara början och vi har bara levt med restriktioner sen i mars, alltså ungefär fyra månader. Långsamt förändras debatten något och vi börjar möjligen få lite perspektiv, men fortfarande återstår väldigt mycket forskning och arbete. Skönt om vi slutar älta och fokuserar mer på hur vi kan undvika att göra om misstag och förbereda oss för framtiden och en eventuell andra våg. Första vågen av smitta är på avmattning och smittspridningen minskar även om den finns kvar. Fortfarande måste vi fortsätta följa restriktionerna. Tanken är att vi ska följa dom under en lång tid. Har tappat lite fart i min läsning för tillfället. Ska försöka komma igång igen. Ser det som en medicin nästan ihop med träning och att träffa vänner.

Under det här kvartalet har vi i bokcirkeln bl a läst om pesten i Camus bok med samma namn från 1947. Vid tiden när den kom ut läste många den som en metafor för ockupationen av Frankrike som Camus levt under, separerad från sin fru. Den översattes ganska snabbt till svenska av Eva Thulin, men har nyligen kommit i en nyöversättning av Jan Stolpe. Idag läser vi den antagligen mer bokstavligt som en stad drabbad av pesten och satt i karantän och hur det drabbar människorna i den. Mycket känns igen från den pandemi vi är inne i med de dagliga dödstalen, restriktionerna och ovissheten även om pesten beskriver en mycket grymmare sjukdom.
Han skriver bra och tätt även om Pesten har ett rätt svårt språk. Albert Camus fick nobelpriset i litteratur 1957 och dog i en bilolycka redan 1960.

Om Främlingen av Albert Camus
Huvudpersonen i Främlingen heter Mersault och bor i Alger i Algeriet när det var en del av Frankrike. Boken inleds med att Mersaults mor har dött och han åker till hemmet där hon bodde för begravning, men beter sig lite udda, okänsligt och träffar snabbt en ny flickvän och en granne som drar in honom i en konflikt som tillslut leder till att Mersault dödar en arab. I den andra delen ställs han inför rätta för mordet men rättegången handlar mer om hans karaktär och hur han betedde sig efter moderns död än om själva mordet. Jag är glad att jag inte läste den som ung, tror inte jag hade tagit den till mig så mycket. Trodde att Främlingen skulle handla om en helt avtrubbad huvudperson, men istället för avtrubbad uppfattar jag honom mer som distanserad eller som att han försöker trycka ner sina känslor. För hans känslor finns och han blir irriterad, känner åtrå, längtan, blir äcklad, irriterad osv och det är i förhållande till det som händer i nuet. Däremot uppfattar jag det som att han inte vill att något ska ha stor betydelse för honom, att han inte vill känna starkt för något eller någon för då blir han sårbar, så upplever jag åtminstone vad som pågår inom honom, även om det inte finns mycket att gå på. Han upprepar väldigt ofta att det spelar ändå ingen roll, så ofta att det känns nästan inövat, något som han har intalat sig, som det är bekvämt att tänka, kanske för att inte bli besviken. Han har inga drömmar eller ambitioner för det ger ändå ingenting. Ändå längtar han till sin flickvän Marie och till att simma i havet, till att vara fri när han sitter i fängelse. En mening som avslöjar att han haft drömmar är när han skriver angående jobberbjudandet i Paris:

När jag var student hade jag många sådana ambitioner. Men när jag tvingades lämna studierna förstod jag snabbt att allt det där inte hade någon riktigt betydelse.

Är det så han känner eller som han tvingar sig att känna för att acceptera att livet är begränsat? Är det därför han beskriver Paris som "Det är smutsigt. Där finns duvor och svarta bakgårdar. Människorna är vita i skinnet."? Kanske känner han verkligen så och vill leva i nuet, men det känns uppgivet och fullt av meningslöshet. Vem är främlingen i främlingen?

Efter Camus drogs jag in i Sally Rooneys litterära värld, vilket jag redan skrivit om. Lätta att läsa och svåra att lämna.

Bra serier jag sett senaste tiden For all mankind (AppleTV+), Unorthodox (Netflix), The Split 2 (svtplay), Mrs America (HBO Nordic)

torsdag 21 maj 2020

Sally Rooney - Normala människor och Samtal med vänner

Såg först TV-serien Normala människor (Normal people) baserad på Sally Rooneys bok med samma namn, läste sedan boken följd av hennes första bok Samtal med vänner (Conversations with friends). Människorna är som folk är mest med sitt bagage av det ena och andra även om de inte hunnit få så mycket ännu då de är så unga. Frances och Bobbi i Samtal med vänner, Connell och Marianne i Normala människor är alla precis i början av sina liv och tampas med sin bakgrund, framtidsdrömmar, kärlek och vänskapsrelationer. Ändå lyckas Rooney göra allt det vardagliga så intressant att jag slukar båda böckerna väldigt snabbt, dras in i deras liv och lär känna personerna, stör mig på deras egenheter och misstag, vill samtidigt vara kvar i deras värld och återkommer till den i tankarna.

Världen Sally Rooney beskriver är Irland med tydliga klasskillnader vilket märks på flera sätt som att Connells mamma städar hemma hos Mariannes familj, att han behöver jobba för att klara studierna vid universitetet eller kämpa sig till ett stipendium som gör stor skillnad för honom medan det mest handlar om prestige för Marianne. I Frances tillvaro i Samtal med vänner är det den alkoholiserade pappan vars uteblivna underhåll gör att hon knappt har mat för dagen och skammen i att be om pengar, eller låna pengar från andra. Avunden över andras medel- och överklasstillvaro där allt verkar så mycket enklare. Samtidigt finns det andra skikt som går liksom parallellt med det ekonomiska som den destruktiva familjesituationen som döljs bakom en rik fasad, den uteblivna kärleken och bekräftelsen som orsakar psykiskt lidande och utsatthet på ett annat plan, skammen i att vara oälskad av dem som står en närmast.

I Normala människor bär Connell och Marianne på olika typer av utsatthet och turas om att vara den mest sårbara. De stöter bort och omfamnar varandra som vågor fram och tillbaka. Hela tiden delar de något som för dem tillbaka till varandra. Det är svårt att lämna dem bakom sig. TV-serien lyckas fånga bokens intimitet och hur svårt det är att förstå andra och sig själv i nära relationer.

Sally Rooney född 1991 på Irland
Samtal med vänner (Conversations with friends - 2017)
Normala människor (Normal people - 2018)

tisdag 14 april 2020

Läsning i coronans tid (kvartal 1 2020)

Min läsning första kvartalet 2020 - en underlig tid, känns som flera tider nu:
  • Vegetarianen (채식주의자) - Han Kang (1997)
  • Den svavelgula himlen - Kjell Westö (2017)
  • Outsidern (The Outsider) - Stephen King (2018)
  • Utrota varenda jävel - Sven Lindqvist (1992)
  • Internet är trasigt: Silicon valley och demokratins kris - Martin Gelin & Karin Pettersson (2018)
  • Styr din plog över de dödas ben (Prowadź swój pług przez kości umarłych) - Olga Tokarczuk (2009)
Flera berikande läsupplevelser i två bokcirklar och egen läsning. Olga Tokarczuks bok gav mersmak och jag skulle gärna läsa mer av henne, kanske Löparna eller Spel på många trummor. Ändå har jag inte läst så mycket som jag önskade. Situationen runtomkring med coronaviruset har varit påfrestande och är det i högsta grad fortfarande. Sinnesstämningen påverkas och det är svårt att koncentrera sig ibland, men på sistone försöker jag komma tillbaka i mina egna vanor igen för att ha någon balans och rutin i den här nya tillvaron. Lyssnar för tillfället på Pesten av Albert Camus som vi ska läsa i bokcirkeln. Ingen flykt från verkligheten direkt men den är välskriven och intressant, som vanligt lyssnar jag också mycket på radio på nyheter i allmänhet och vetenskapsnyheter. Idag lyssnade jag på en podd från vetenskapsradion om fysisk distansering för 100 år sedan under spanska sjukan, vilket var intressant då de jämfört olika städer i USA och hur de tillämpat olika hårda restriktioner vid olika tidpunkter. Dödligheten minskade tydligt i de samhällen som tidigt hade infört fysisk distansering och nedstängning. I Sverige infördes knappt några åtgärder. De politikpoddar jag brukar lyssna på handlar dessutom om den här krisen så vi blir formligen översköljda av det.   

Läser samtidigt första delen om Percy Jackson av Rick Riordan, Percy Jackson född till hjälte, tillsammans med min son, vilket verkligen är mer av en härlig verklighetsflykt i form av äventyr med grekisk mytologi blandat med modern tonårsskildring. Är redan sugen att läsa fortsättningen.

Jag brukar inte läsa Stephen King. Tidigare har jag läst novellen som filmen Stand by me baseras på The body. Det är nog den enda. The Outsider började jag läsa för att jag såg TV-serien på HBO och blev nyfiken. Tyckte om det långsamma lågmälda berättandet i både boken och TV-serien.

En annan författare jag vill läsa mer av är Sven Lindqvist, men där vet jag inte riktigt vilken bok jag ska fortsätta med. Hans bekantskap var väldigt trevlig och stilen lättsamt trots det tunga ämnet i Utrota varenda jävel. Rösten blev som en vän som med sin allmänbildning ger inblickar och reflektioner som vänder och vrider på allt man tänkt. Titeln Utrota varenda jävel kommer från Joseph Conrads bok Mörkrets hjärta, på engelska är uttrycket exterminate all the brutes. Författaren för fram tesen att förintelsen under andra världskriget inte var något unikt utan snarare den naturliga följden av den rasistiska ideologi som den europeiska kolonisationen byggde på, synen på européerna som överlägsna alla andra raser. I boken finns också en mer nutida reseskildring från Nordafrika vilken gav mersmak, utan den hade boken varit väldigt tung, kanske borde jag läsa Terra nullius - en resa genom ingens land som handlar om Australien eller nåt helt annat som Bänkpress om styrketräning och bodybuilding? Finns mycket att välja på. 

söndag 12 januari 2020

Fjärde kvartalet 2019

Sista kvartalets läsning 2019:

  • Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj (1985, 2004)
  • Noveller av Philip K Dick t ex
    • We can remember it for you wholesale (1966)
    • Minority Report (1956)
    • Paycheck
    • Second variety
    • Beyond lies the Wub
  • Konturer av Rachel Cusk (2014)
  • Winston Churchill 1939-1965 av Bengt Liljegren 
  • The underground railroad av Colson Whitehead (2016)
  • Jag som var så rolig att dricka vin med av Rebecka Åhlund (2018)
  • Klubben av Matilda Gustavsson (2019)

Aleksijevitj bok om kvinnorna i Röda armén var väldigt stark och återigen en kör av bortglömda röster från historien vars berättelser äntligen fick bli berättade för en större allmänhet. De var så unga och visste ofta så lite om krig och vad de gav sig in på, helt plötsligt befann de sig vid fronten mitt bland död och förödelse. Efter kriget mötte de ofta förakt och nedvärderande kommentarer, de blev inga hjältar som sina manliga jämlikar. Nånstans är det en berättelse om kärlek, vad människor kämpar för, vad de offrar allt för. De kvinnor som överger allt och strider i partisanstyrkorna och tvingas se och göra så mycket hemskt. 

Efter att jag läst Kriget har inget kvinnligt ansikte behövde jag något helt annat så jag läste noveller av Philip K Dick, vilket verkligen var en tidsresa in i något helt annat och härligt framtida trots att det var skrivet på 50- och 60-talet. Förstår att Dicks noveller har blivit filmatiserade, han skriver väldigt bra och har ett driv i berättelsen med överraskande vändningar. Samtidigt blev jag nyfiken på andra personer under andra världskriget så jag lyssnade på en biografi om Winston Churchill. Den var inte lika idealiserad som filmen Darkest hour, och ligger nog närmare sanningen, en människa är ju sällan bara en hjälte, hur excentrisk han än skildras i filmen så framstår han mest som just en hjälte där. 

Jag avslutade året med att lyssna på Matilda Gustavssons bok Klubben om hennes grävjobb om Svenska Akademien och Kulturprofilen och alla sexuella övergrepp mm som pågått i åratal. Det är en klaustrofobiskt spännande bok och kulturlivet och Stockholms uteliv har väl aldrig framstått som så sjabbigt och solkigt. Svårt att förstå hur dessa människor kan tycka sig vara nån slags upphöjda poesins kungligheter som står över vanliga lagar och regler, att allt är en konspiration för att störta dem från tronen, att allt handlar om avundsjuka. Började även läsa Den svavelgula himlen av Kjell Westö men hann inte klart, hittills påminner den en hel del om Drakarna över Helsingfors fast stramare, ja mer återhållen.