Lyssnar på ett radioprogram i P1 om den österrikiska författaren Ingeborg Bachmann (1926-1973) och hennes oavslutade verk "Todesarten" där "Malina" är den första delen. Malina handlar om en kvinnlig författare i Wien, om relationen till fadern och makt om jag förstår rätt. Malina är huvudpersonens manliga jag, hennes manliga dubbelgångare. Bachmann var med i den litterära grupperingen Gruppe 47 med bl a Günter Grass och Paul Celan.
Under sitt liv skrev hon många brev. Hon och poeten Paul Celan skrev brev till varandra i 20 år. Det sägs att hon har skrivit 10 000 brev som hon inte skickat och att hon inte läste de hon fick. Nu finns många utgivna. Ingeborg och Paul möts bara 10 gånger men skriver alltså till varandra i 20 år, ibland är det bara en som skriver. Hon kan skriva i flera år utan att han svarar. Samtalen i breven verkar mest vara som en dagbok med tankar en för med sig själv om den andra och sig själv, inte försök till kontakt eller riktade ord till den andra.
Nu kan vi läsa och prata om de ord som aldrig fick något svar när de skrevs. Är vi bara enskilda ensamma öar utan kontakt med varandra? Drabbande att tänka att vår ord aldrig når fram. Tänker på hur vi kort kan mötas och vara mer än statister för varandra men hur vi sen ofta återgår till skuggor i marginalen. Tänker på relationer där vi är starka jag och du i samtal, som sen blir till distans och tystnad. Ensidiga monologer och försök till kontakt som möts av tystnad från först den ena sen den andra. Förundras över hur närhet förvandlas till avstånd i själen. Det är ändå tacksamt med en mottagare att rikta sig till även om en inte förväntar sig något svar. Någon att skicka orden till även om de inte blir lästa. Hoppet finns trots allt att mottagaren har potential att förstå och svara. Ändå är mottagaren bara en statist som möjligen har några få repliker. Nu är jag statist i ditt liv och du i mitt. Vissa dagar undrar jag saker men vet att det inte finns några svar och att du i varje fall inte sitter på dem. Jag skriver men inte till någon speciell. Jag skriver, kanske till mig själv, kanske till skuggorna som faller långa i skymningen.
Radioprogrammet:
Lundströms Bokradio special: Ingeborg Bachmann - litterär ikon
https://sverigesradio.se/avsnitt/1291884
