Boken utspelas åren 1984-85 och är indelad i tre delar: Del ett: Den tjuvaktiga skatan juni-juli 1984, Del två: Fågeln som siare juli-oktober 1984 och Del tre: Fågelfängaren oktober 1984-december 1985.
Teman är magisk realism, surrealism, drömmar, mysterier, relationskris, söka mening, människors ondska, tortyr, krig, människor med övernaturliga förmågor.
Jag blev inspirerad att läsa boken när jag hörde på Bokcirkeln i P1 2011 som i fem avsnitt behandlade Fågeln som vrider upp världen. Programledare var som vanligt Marie Lundström och deltagare Babben Larsson, Lars Gustafsson och Johanna Thydell. Hade redan tidigare velat läsa något av Murakami eftersom jag inte läst något av honom tidigare, bara sett filmen som baseras på Norwegian wood. Jag köpte boken men den blev liggande ända tills nu. Lyssnade på bokcirkeln igen när jag läste boken.
Huvudpersonen Toru Okada har sagt upp sig från sitt jobb på en advokatbyrå och lever som hemmaman medan hans fru Kumiko arbetar långa arbetsdagar. Torus liv är ganska ensamt men det framstår ändå som trivsamt på något vis med matlagningen och alla andra sysslor han utför under dagarna. För mig finns stor igenkänning i att vara utan riktning även om han tar det längre genom att helt kliva av arbetslivet. Han har ändå bra rutiner och verkar inte deprimerad. Känslan av livet i Tokyo och hans eget kvarter är stark. Det känns hemma att läsa om Torus vardag och pysslande. Torus relation till frun Kumiko är inte så bra men de har respekt och kärlek för varandra även fast de är distanserade. Deras kärlek är inte himlastormande men jag upplever det som att de hittar hem hos varandra till en början i varje fall.
Är det verkligen möjligt för en människa att förstå någon annan fullt ut? Om man satsar all sin tid och energi på att lära känna någon, hur nära den personens verkliga jag kommer man då? Vet vi överhuvudtaget något väsentligt om de människor vi tror oss känna väl? (Fågeln som vrider upp världen, s 36)Romanen berättas som ett mysterium eller en deckare vilket gör att läsaren drivs vidare för att förstå mer trots att det ständigt är svårt att få grepp om handlingen och personerna som i en dröm. Det första mysteriet är deras försvunna katt som Toru letar efter i gränderna bakom huset och då lär känna tonårstjejen Mei Kasahara som också är hemma om dagarna. För att finna katten som fått namn efter Kumikos bror den obehaglige Noburo Wataya har Kumiko tagit kontakt med ett slags medium - Malta Kano. När Malta och hennes syster Kreta kommer in i handlingen ökar förvirringen, men blir samtidigt alltmer intressant. Nästa mysterie är när även Kumiko plötsligt försvinner och Toru blir helt ensam i sitt sökande efter sanningen om vad som hänt.
Det finns flera personer med övernaturliga förmågor i boken, förutom Malta finns herr Honda - en gammal spåman som Toru och Kumiko besöker - och senare Muskot och Kanel Akasaka. De människor som har synska förmågor beskrivs väldigt naturligt även om de inte kan vara som andra och måste kämpa för att leva med sina talanger.
När herr Honda dör får Toru besök av hans vän löjtnant Mamiya som har hand om Hondas testamente. Mamiya berättar då om sin och herr Hondas tid i den japanska armén och deras krigsupplevelser i Manchuriet där de bevittnar en man bli torterad och dödad på ett fruktansvärt sätt. Mamiya lämnas sedan att dö på botten av en djup brunn men blir räddad av Honda. Historien om herr Honda och löjtnant Mamiya är engagerande och bra skriven även om den bryter av mot huvudhistorien. Det förflutna präglar männen för resten av livet. Det finns paralleller i romanen till andra ondskefulla handlingar som påverkar och förstör människor länge efter att de inträffat.
Malta och Kreta Kano är intressanta. Kreta är den som är med mest och får en mer personlig berättelse. Det är fascinerande med hennes livsskeden med början som innebär så mycket smärta magont, migrän osv. Det enda hennes liv går ut på är att slippa smärtan. Hon bestämmer sig för att leva vidare tills hon är 19 och inte visa sin smärta utan fokusera på att vara trevlig och social. Tillslut bestämmer hon sig för att ta sitt liv men istället blir hon av med all sin smärta och tappar bort sig själv utan den. Hennes öde sammanfaller så småningom med Noburo Watayas och han är den röda tråden som ständigt återkommer i berättelsen.
Senare i boken introduceras Muskot och Kanel Akasaka som har lite samma funktion som Malta och Kreta Kano. De har kontakt med det övernaturliga och drömska samt Japans mörka historia i samband med andra världskriget. De för Torus resa framåt men allt är höljt i dunkel som vanligt.
Brunnar är ett slags tema rent fysiskt och hur de förbinder människor till andra världar inom och utom sig själva. Brunnen vid grannhuset är en passage till historien och att möta något främmande och bekant. Herr Mamiyas upplevelser i brunnen där han lämnas att dö är av en stor kraft som genom solens starka strålar gör sig påmind och ger en väg till frihet från smärta, en frihet han inte klarar av att välja. För Toru ger brunnen vila och en väg ur förvirringen över den försvunna hustrun som påstår att hon mött en annan man och inte vill träffa honom. Långt bortom det medvetna letar han efter sanningen kring Kumiko och hennes grymme bror. Brunnen blir en passage till en annan dimension, och långsamt som i en dröm söker sig Toru fram till lösningen på gåtan. Det finns smärta som det inte går att bli helt fri från och det finns onda människor med nästan som en ond kraft inom sig.
Bokens namn Fågeln som vrider upp världen syftar på "Nyckelfågeln" som Toru och Kumiko kallar en fågel de hör som låter som en nyckel som vrider upp ett lås. Så småningom får Toru smeknamnet Nyckelfågeln av grannflickan Mei. Nyckelfågeln återkommer även i Muskots berättelse.
Från en dunge i närheten hördes ett fågelläte med jämna mellanrum. Knirr, knirr. Det lät nästan som när man vred upp något med en nyckel. Vi kallade den här fågeln för "nyckelfågeln". Det var min fru som hade döpt den till det. Vi hade ingen aning om vad den hette på riktigt. Vi visste inte ens hur den såg ut. Men varje dag kom den till dungen och vred upp vår tysta lilla värld. (Fågeln som vrider upp världen, s 17)Haruki Murakami föddes 1949. Han verkar återkomma till år 1984 i sina böcker som även 1Q84 handlar om. Han själv var 35 år då.
Min utgåva av Fågeln som vrider upp världen är Norstedts pocketutgåva från 2011.
