Edward St Aubyn har skrivit 5 böcker i serien om Patrick Melrose, en halv-biografisk berättelse om ett ensamt barn som växer upp i överklassen med en brittisk far och amerikansk mor, som utsätts för övergrepp av sin far, som missbrukar droger och alkohol under många år för att hantera sina upplevelser, som långsamt tar sig ur det hela, som försöker hantera sitt hat mot föräldrarna och deras stora brister, som kanske nånstans handlar om att kunna leva med sina erfarenheter och försonas med hur livet blev utan att förtäras av sorg och hat.
Språket är rikt och underhållande. Trots alla de ytliga personerna som skildras och deras överlägsna elakheter, snobbism och stora självupptagenhet så finns det andra personer och stråk som är mer på riktigt, tankar och utbyten av äkta känslor. Allt är inte yta och brittisk wit, allt är inte skitsamma. Träffsäkert och självkritiskt, ingen skonas, Patrick framställs inte som godheten personifierad.
Böckerna om Patrick Melrose glider in och ut ur olika personer och tankar, men följer Patricks liv i olika korta skeenden per bok. Första boken Glöm det berättar om en ödesdiger dag i Patricks liv. Fem år gammal befinner han sig på föräldrarnas herrgård i Provence, Frankrike. På herrgården arbetar även Yvette med hushållet. Några gäster anländer så småningom för middag och övernattning. Några ser och anar hur det står till men förmår inte hjälpa mer än att visa motstånd mot David och ge Patrick plats.
Fadern David är en hustyrann och före detta läkare med pianistdrömmar som blivit av med sitt arv. Modern Eleanor är rik men hunsad arvtagerska och alkoholiserad. Av de tre böckerna jag hittills läst är denna den tyngsta med traumat av faderns övergrepp på Patrick i botten. Tiden är 60-tal och miljön dysfunktionell överklass. Davids tillvaro går ut på att strössla elakheter och manipulera omgivningen medan hans fru Eleanor flyr in i spritdimmorna och inte förmår se eller stödja sin son. David har genom sitt hämningslösa och trakasserande sätt en märklig makt över omgivningen och Eleanor har ingen chans trots att det är hon som har den ekonomiska tillgångarna och borde kunna ta sig ur situationen. Hans syn på barn och barndomen sätter tonen i familjen präglad av myter om att barn blir bortskämda av kärlek. Antagligen till stor del en avundsjuka på Eleanor och Patricks relation som han vill kontrollera. Förmodligen p g a brist på föräldrakärlek i hans eget liv.
Ser parallellt TV-serien som nu går på HBO med Benedict Cumberbatch i huvudrollen som Patrick. Glöm det är andra episoden i TV-serien. De har valt att börja med Dåliga nyheter. Tycker serien är riktigt bra och otroligt snygg särskilt Glöm det. Franskt 60-tal. Fikonen ruttnar på marken. Luften dallrar av värme och tynger ner mot den torra gården till herrgården Eleanor Melrose köpt till sin familj. Ett ensamt barn med olyckliga destruktiva vuxna som leker familj. David som släntrar omkring i pyjamas och morgonrock med gula sidentofflor. Eleanor som berusad kör sin enda fristad den röda bilen. Starka insatser av Hugo Weaving och Janet Jason Leigh som Patrick's föräldrar.
Titeln Never mind - Glöm det - sticker ut mot händelserna i boken. Nedtonat som allt det svåra som nedtryckt och undanskuffat ändå styr allt. Tänker att det reflekteras i en diskussion om barndomen som kommer upp under middagen. Där en av gästerna säger "... jag anser att inget som händer med en när man är liten är av någon större betydelse" vilket står i kontrast till Patricks upplevelser under den här dagen vilka har avgörande betydelse för resten av hans liv. Det blir ett avslöjande uttalande av en vuxenrepresentant och en ironisk blinkning, uppgiven gest? Något en säger mitt i ett försök att berätta om detta hemska? När sanningen blir för svår att uttala och vi inser att vi inte orkar ta konsekvenserna av att säga det högt. Självföraktet vilar där och när det destruktiva som kommer sedan.
Edward St Aubyn - Never mind utgiven 1992
lördag 9 juni 2018
måndag 4 juni 2018
Julia och kokböckernas kokbok
Jag vill skriva lite om en person jag blivit bekant med på lite olika vis på sistone - den amerikanska kocken Julia Child. Först genom radioprogrammet Klassikern av Mikael Timm och mer nyligen när jag såg filmen Julie & Julia från 2009 som handlar om bland annat Julia Child.
Julia Child (1912-2004) var en amerikansk kock och tv-personlighet. Hon arbetade under kriget för OSS (Office of Strategic Services). Efter kriget fick hennes man arbete på den amerikanska ambassaden i Paris. Julia som inte ville leva hemmafruliv kom genom sin stora kärlek till mat i allmänhet och den franska maten i synnerhet in på kokkonstens bana. Hon gick matlagningsskolan Le Cordon Bleu och lärde känna två kvinnor - Simone Beck och Louisette Bertholle - som skrev på en kokbok för den amerikanska marknaden. Child blev så småningom ombedd att hjälpa till att slutföra boken som visade sig bli en tung sak på över 700 sidor. Den tog lång tid att färdigställa och blev slutligen utgiven under titeln Mastering the Art of French Cooking 1961. Framgången med boken ledde Julia Child in på en lång karriär som kokboksförfattare och tv-kock.
Klassikern i P1 om Julia Childs "Det goda franska köket" - kokböckernas kokbok, sändes 26:e maj i år. Mikael Timm berättar om Julia Childs liv och väg från arbete inom underättelsetjänsten till livet som kokboksförfattare och tv-kock och framförallt varför hon och hennes kokkonst är i en klass för sig själva.
Julie Powell heter bloggförfattaren som skrev förlagan till den moderna historien i filmen The Julie/Julia project. Hennes arbete på ett call center efter elfte september-attackerna är tungt och otillfredsställande. För att muntra upp sig själv ger hon sig i uppdrag att laga alla recept i Julia Childs mästerverk. Tycker om den idén och förstår att den lockade både läsare och förlag när hon lyckades slutföra sitt uppdrag. Förstår inte hur på bara ett år. Gillar tanken på ett uppdrag som en ger till sig själv. Deadlinen behövs nog för att det överhuvudtaget ska bli av. En slags rutin att vila i och samtidigt utmana sig själv lite.
Det finns paralleller i de båda historierna. Känslan av att vara vilse eller sökande och hitta rätt genom något en brinner för och en stödjande partner. Vänskap är ett annat starkt tema åtminstone i Julia Childs historia. Hon brevväxlar i många år med en kvinna hon inte träffat och finner stort stöd hos henne när hon kämpar för att få sin kokbok utgiven. Simone Beck och Childs syster är också starka relationer. Julia Childs sorg över att inte få barn syns ibland utan att det behöver diskuteras. Sorgen finns bara där i deras annars lyckliga förhållande. Det är ett fint porträtt av en annorlunda och imponerande person. Till min stora glädje fladdrar även bokhandeln Shakespeare and Co förbi.
Julia Child (1912-2004) var en amerikansk kock och tv-personlighet. Hon arbetade under kriget för OSS (Office of Strategic Services). Efter kriget fick hennes man arbete på den amerikanska ambassaden i Paris. Julia som inte ville leva hemmafruliv kom genom sin stora kärlek till mat i allmänhet och den franska maten i synnerhet in på kokkonstens bana. Hon gick matlagningsskolan Le Cordon Bleu och lärde känna två kvinnor - Simone Beck och Louisette Bertholle - som skrev på en kokbok för den amerikanska marknaden. Child blev så småningom ombedd att hjälpa till att slutföra boken som visade sig bli en tung sak på över 700 sidor. Den tog lång tid att färdigställa och blev slutligen utgiven under titeln Mastering the Art of French Cooking 1961. Framgången med boken ledde Julia Child in på en lång karriär som kokboksförfattare och tv-kock.
Klassikern i P1 om Julia Childs "Det goda franska köket" - kokböckernas kokbok, sändes 26:e maj i år. Mikael Timm berättar om Julia Childs liv och väg från arbete inom underättelsetjänsten till livet som kokboksförfattare och tv-kock och framförallt varför hon och hennes kokkonst är i en klass för sig själva.
Matlagning är först vetenskap, sedan hantverk, sedan – möjligen, om begåvningen finns där – konst. Men först vetenskap. På engelska heter boken Mastering the Art of French Cooking. Bemästra är nyckelordet. När Det goda franska köket var färdig så refuserades den av ett förlag med motiveringen av att den var mer en uppslagsbok än en kokbok.
- Ur radioprogrammet Klassikern i P1Dramakomedin Julie & Julia från 2009 med Meryl Streep och Amy Adams berättar två parallella historier, dels om nutidens Julie - en missnöjd tjänsteman med författardrömmar - som ger sig själv i uppdrag att laga sig igenom Julia Childs berömda kokbok på ett år och berätta om det på sin blogg för att stå ut, dels om Julia Childs liv i Paris på 1950-talet och hennes snåriga väg till att bli kokboksförfattare. Julia Childs historia är starkast och Meryl Streep lyser klart trots det lite styltiga rörelsemönstret och den speciella rösten. Det är något oemotståndligt med hennes utstrålning och självklarhet. Ändå hade Julia Child inget enbart enkelt liv som det framstår, visserligen välbeställd och välutbildad, men också 1,88 m lång och inte den typiska hemmafrun. Den moderna berättelsen är charmig men också mer typiskt lättsam. Filmen bygger på två böcker: Julia Childs självbiografi My life in France och Julie & Julia: 365 Days, 524 Recipes, 1 Tiny Apartment Kitchen.
Julie Powell heter bloggförfattaren som skrev förlagan till den moderna historien i filmen The Julie/Julia project. Hennes arbete på ett call center efter elfte september-attackerna är tungt och otillfredsställande. För att muntra upp sig själv ger hon sig i uppdrag att laga alla recept i Julia Childs mästerverk. Tycker om den idén och förstår att den lockade både läsare och förlag när hon lyckades slutföra sitt uppdrag. Förstår inte hur på bara ett år. Gillar tanken på ett uppdrag som en ger till sig själv. Deadlinen behövs nog för att det överhuvudtaget ska bli av. En slags rutin att vila i och samtidigt utmana sig själv lite.
Det finns paralleller i de båda historierna. Känslan av att vara vilse eller sökande och hitta rätt genom något en brinner för och en stödjande partner. Vänskap är ett annat starkt tema åtminstone i Julia Childs historia. Hon brevväxlar i många år med en kvinna hon inte träffat och finner stort stöd hos henne när hon kämpar för att få sin kokbok utgiven. Simone Beck och Childs syster är också starka relationer. Julia Childs sorg över att inte få barn syns ibland utan att det behöver diskuteras. Sorgen finns bara där i deras annars lyckliga förhållande. Det är ett fint porträtt av en annorlunda och imponerande person. Till min stora glädje fladdrar även bokhandeln Shakespeare and Co förbi.
"Remember, 'No one's more important than people'! In other words, friendship is the most important thing—not career or housework, or one's fatigue—and it needs to be tended and nurtured."
- Julia Child
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)