Det finns en massa brister, att tala om
Men vad är vi utan, dom
Det är väl bristerna som gör oss, till oss
Det är väl bristerna som gör oss, intressanta
Ändå kämpar vi med dem, mot dem
Kärlek finns inte, i lagoma doser
Kärlek är inte ljumt, det kan en inte säga
Ömsesidigt beroende, i trygghet
Det är hemligheten, sägs det
Det som aldrig blev, var vi
Jag blev rädd, du blev rädd
Du blev ljum, pratade som beat
Kärlek är att göra annat, sa du
Kärlek är att komma, och gå
Se tillbaka på, att det ändå verkar vara nåt
Kärlek är att vara fri, sa du
Det låter som skit, sa jag
Var är vårt starka ja
Var är vår ömsesidighet
Var är du, alls längre
Du vill ha hemligheter
Du vill ha och inte ha, samtidigt
Du gillar inte, förväntningar
Vissa stunder när tiden fanns
Kände jag, kärleken
Sen jäktande vidare
Till allt att bevisa
Allt var bekräftelse
Ett stort tomt hål, inom oss
--------------------------------------
Om frihet är ett fängelse
Är rastgård ett paradis
--------------------------------------
Det fanns stunder, under huden
Det fanns ögonblick, levande
Jag ville stanna kvar, i dem
Bygga ett liv, på dem
Allt kändes tydligt och starkt
Overkligt mycket, och nära
--------------------------------------
Huden kolsyrad, små bubblor
Jag drack stjärnor, jag drack oss
Jag flöt på vågorna, i ruset
Stjärnorna försvann, i dagsljuset
När vågorna lade sig, fanns inget kvar
När dyningarna vaggar mig, får jag svar
--------------------------------------
Jag lovar ingenting, som jag inte kommer kämpa för att hålla
Jag säger ingenting, som jag inte kommer kämpa för att mena
Så länge jag ville, kunde jag slåss
För mig, för dig, för allt, för oss
För att vara jag, min vilja är stark
På mina knän, i skyn, i livets knark
Jag ger inte upp, vid första motstånd
Pannan blodig, kämpar mot förstånd
Liggande på marken, nu nerslagen
Kravlande, blödande, svårt medtagen
Resa sig upp, hålla huvudet högt
vandra genom mörkrets dal blåögt
/Maja
