Här är de bästa böckerna jag läste 2023 (ingen specifik ordning):
Svindlande höjder av Emily Bronte var en omvälvande läsning, inte alls vad jag tänkt mig. Min ingång var en romantisk historia om omöjlig kärlek med soundtracket Kate Bushs låt Wuthering Heights. Romanen var istället en mörk gotisk historia om hämnd med övernaturliga inslag. Här finns ingen försköning, folk super och spelar bort pengar, de använder psykiskt och fysiskt våld mot varandra. Heathcliff är den mörke främlingen som aldrig kan bli de övrigas jämlike och tillslut bara drivs av hämnd eller besatthet. Otroligt att Emily Bronte kunde skriva och ge ut en så rå berättelse på den tiden.
Hägring 38 av Kjell Westö var en stark intrig att dras in i, spännande som en deckare på vägen mot det ödesdigra slutet och avslöjandet om vem som var plågoanden. Jag lärde mig mer om Finlands grymma historia och vilket klassamhälle både Sverige och Finland var då. Kjell Westö skriver bra och jag har gillat de böcker jag läst av honom tidigare Drakarna över Helsingfors och Den svavelgula himlen. Hägring 38 har en annan stämning än de och utspelas under en begränsad tid, språket är mer stramt som han själv skriver och berättelsen väldigt fokuserad.
Ålevangeliet av Patrik Svensson är en fackbok om ålar med många intressanta fakta och anekdoter om människans förhållande till och fascination för ålen. Ålens alla mysterier som vi ännu inte lyckats förstå. Hur de förflyttar sig den långa vägen till Sargassohavet men att ingen människa nånsin sett en vuxen ål där och hur gamla kan de egentligen bli. Samtidigt är det en berättelse om författaren och hans relation till sin far om hur de fiskar ål tillsammans. En vacker bok om livet.
De osynliga av Roy Jacobsen handlar om Ingrid och hennes familj som lever på en karg ö i Nordnorge i början av nittonhundratalet och baseras på verkliga händelser. Relationerna mellan människorna är speciell och mycket sägs inte rakt ut. Sorgen och humorn lurar bakom en slags vardaglig ton. Livet är hårt och utsatt men också vackert.
Detaljerna av Ia Genberg, en ganska kort bok i fyra delar om olika personer som påverkat huvudpersonen genom att vara väldigt viktiga under en period för att sedan försvinna ut ur livet. Relationer av olika slag som kärlek, vänskap och föräldraskap. Hur en berättaren kan se att det här kommer inte att hålla, att den andra kan komma att vända sin ilska eller besvikelse mot mig en dag, men ändå bli chockad när det händer. Porträtten är skrivna med kärlek, även i det kritiska finns det en ömhet, kanske en förståelse för att det inte går att vara någon annan än sig själv och följa den vägen.
Händelser vid vatten av Kerstin Ekman, läste vi i bokcirkeln samtidigt som TV-serien sändes på SVT. Vi har tidigare läst Löpa varg som har samma spänningsuppbyggnad där man liksom sugs in i historien. Konstigt att hon kan skriva så spännande om även vardagliga saker. Här är det förstås en extrem våldshandling som påverkar alla omkring, men det är också en berättelse om människorna och naturen. Det var svårt att leva sig in i att lämna allt för en kille och bosätta sig i ett kollektiv mitt i ingenstans när man dessutom har en lite dotter med sig, som Annie, men det är ju sånt ovettigt som vi människor gör.
Tysk höst av Stig Dagerman, bygger på artiklar av Dagerman skrivna för Expressen hösten 1946. Boken läste jag i somras och såg sen dramatiseringen på Uppsala stadsteater. Språket och de öden som skildras går rakt in. Jag minns inte att jag hört särskilt mycket om Tyskland under just den här tiden direkt efter kriget, hur mycket svält det var och kaos i samhället. Här märks ännu inget av alla de pengar som USA pumpade in i Tyskland genom Marshallhjälpen. Människor lever i hopplöshet. Nazister lägre ner i hierarkin straffas medan de högre upp går fria. Judarnas öde nämns nästan inte, istället handlar det om de som satt i koncentrationsläger av politiska eller andra skäl. Andra grupper som romer och homosexuella finns inte ens i någons medvetande. Alla försöker bara överleva.
Bubblare på listan:
Riddaren av de sju konungarikena av George R R Martin, en spinoff på Game of thrones som utspelar sig 90 år innan de böckerna i samma värld. Huvudpersoner är Dunk och Egg, dvs riddaren Dunk två meter lång från fattiga förhållanden i Loppsänkan och pojken Egg som vill vara Dunks väpnare och bär på en stor hemlighet. Boken består av tre äventyr där man får följa Dunk och Egg. Jag gillar Game of thrones och den här var lätt att ta till sig, spännande och rolig. Hoppas att Martin kommer avsluta bokserien om A song of ice and fire nån gång och fortsätter skriva om Dunk och Egg förstås.
Vad jag pratar om när jag pratar om löpning av Haruki Murakami. Jag gillar inte löpning. Jag gillar Haruki Murakamis böcker och även denna trots att den handlar om just löpning. Han lyckas beskriva sin egen fascination för löpningen och maraton på ett läsvärt sätt. Jag får inte lust att springa maraton. Jag får lust att läsa mer av Murakami.
