På spaning efter framtiden juli-september

 Böcker jag läst och lyssnat på:

• Skriften i vattnet av John Ajvide Lindqvist
• Shuggie Bain av Douglas Stuart
• Kafka på stranden av Haruki Murakami
• Den talangfulle Mr Ripley av Patricia Highsmith
• Sinnenas tid av Annie Ernaux
• Tjärdalen av Sara Lidman
• Autumn av Ali Smith

Jag blev lite nyfiken på John Ajvide Lindqvists refuserade fortsättning på Millennium-serien. Den var spännande och lite rolig, men jag känner inte så stor längtan att läsa vidare. Läser hellre något annat av honom som Hantering av odöda, Vänligheten eller Sommaren 1985. Han skriver förstås bra, men storyn känns inte lika intressant som i hans andra verk. 

Shuggie Bain var riktigt bra och trots allt inte så tung att läsa som jag var rädd för. Välskriven och engagerande om en pojkes uppväxt i en dysfunktionell familj med en mamma i djupt alkoholmissbruk, syskon som får klara sig bäst de vill och en vuxenvärld som oftast sviker, särskilt tufft för en pojke som inte passar in i macho-mallen utan gillar dans och mode. Douglas Stuart lyckas beskriva den starka kärlek som finns mellan mamma och son trots all skit de kämpar med, som läsare dras man in i deras värld och lever igenom de många bakslagen och sorgerna som kantar pojkens liv. Känslan efteråt är ändå en fin beskrivning av kärleken till en mamma som inte förmådde ta sig ur alkoholmissbruk, men ändå hade en slags stolthet och värdighet som pojken får med sig ut i livet. 

Kafka på stranden har jag längtat efter att läsa länge och den var verkligen så bra som jag hoppades. Fantastiskt att få gå in i Haruki Murakamis magiska värld. En del av historien är som en slags roadmovie och jag saknar personerrna efteråt. Känns bra att det finns så mycket mer att läsa av honom.  

På spaning efter livet april - juni

 Böcker:

• Ovanjorden av Mikael Berglund
• Min far & kvinnan av Annie Ernaux
• Jerusalem del 1- I Dalarna av Selma Lagerlöf
• Någon måste vattna tomaterna av Rebecka Åhlund
• Jerusalem del II - I det heliga landet av Selma Lagerlöf
• Hatets hjärta (Small mercies) av Dennis Lehane
• Foster av Claire Keegan
• Walk the blue fields av Claire Keegan
• Vem dödade min far av Édouard Louis
• En kvinnas frigörelse av Édouard Louis

Jag gillar Rebecka Åhlunds sätt att skriva. Har läst "Jag som var så rolig att dricka vin med" och "Någon måste vattna tomaterna" av henne och trivs bra i hennes ord och tankar. Hoppas hon fortsätter skriva för vuxna. Har sett att hon skriver ungdomsböcker annars. 

Annie Ernaux och Édouard Louis är båda franska författare och klassresenärer. Båda skriver också autofiktivt om sin uppväxt, sina föräldrar och händelser i sina liv. Édouard Louis har nämnt Ernaux som en av sina största inspirationskällor. Det var intressant att läsa deras beskrivningar av sina föräldrar. Båda har skrivit en bok om sin pappa och en om sin mamma. Ernaux är född 1940 i Normandie. Hon kommer från enkla förhållanden men hennes föräldrar skaffade efter ett tag ett kombinerat kafé och butik och kunde på så sätt skapa en lite bättre tillvaro än som arbetare, även om de fortfarande var fattiga. Ernaux tog sig därifrån genom sitt läshuvud. Hon blev lärare, professor och författare. Hennes böcker om föräldrarna heter Min far och Kvinnan. 

Louis föräldrar kommer från väldigt fattiga förhållanden med få möjligheter. Deras liv och Louis barndom präglas av utsatthet, våld och förnedring. Louis blir dessutom mer utsatt eftersom han är annorlunda, feminin och redan i unga år kallad bög. Louis är född 1992 i norra Frankrike. Relationen till föräldrarna är dubbel, dels har de gjort mycket fel och han har haft en svår uppväxt, samtidigt ser han som vuxen deras utsatthet och svårigheter i livet. Pappans slits ut och skadas svårt i sitt arbete och är redan vid 50 års ålder helt förstörd. Politikerna pratar återkommande om latmaskar och parasiter när de drar in på bidrag och stöd, vilket blir ett slags våld mot de som lever på existensminimum, samhällets förlorare. Louis böcker heter Vem dödade min far och En kvinnas frigörelse. På titlarna hörs att den senare är en mer positiv berättelse om hans mamma som tillslut lyckas komma ifrån sitt liv med destruktiva män. Louis skriver med kärlek och försonande, på slutet känns föräldrarna närmare och nästan som barn till honom. Han är en uppburen författare med många dörrar som öppnas. Nu är det han som har makt och föräldrarna som är svaga. 

Claire Keegans noveller är riktigt starka. Ofta kommer sanningen smygande mot slutet. De är fokuserade och så där kondenserade som bra noveller kan vara. De rymmer ibland en hel roman på få sidor. Av de noveller jag hittills läst gillar jag Small things like these, Foster, Walk the blue fields och The forester's daughter. 

Mot ljusare tider januari - mars 2024

 Boklistan:

• Omständigheter av Annie Ernaux
• Jävla karlar av Andrev Walden
• När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka
• Modersmjölken av Nora Ikstena 
• En herrgårdssägen av Selma Lagerlör
• Jag står här och stryker av Tillie Olsen
• Dessa vackra hästar av Cormac McCarthy
• Tokyo Ueno station av Yu Miri
• Small things like these av Claire Keegan
• Telefon till de döda av John le Carré

Försöker testa att läsa en bok i veckan i år om det går. Lätt att då välja kortare böcker, kanske inte behöver vara bara det men gärna lättlästa bladvändare om det ska vara längre. Det går inte helt bra för jag ligger efter och har inte direkt läst bladvändare, men kan bli lite fler lästa böcker ändå på året. Modersmjölken som vi läste i bokcirkeln var väldigt vacker och sorglig om livet i Lettland under Sovjettiden och relationen mellan en mor och dotter med olika sätt att hantera förtrycket. Relationerna mellan generationerna är kärleksfulla och samtidigt svåra, ibland omöjliga. Dottern blir en slags brygga mellan de äldre generationerna och en energi som driver framåt och börjar känna att det kan finnas en frihet vid horisonten. Mamman försvinner mer och mer in i sig själv och bort från livet och nuet.  

Vårvintern med sol som är efterlängtad och många tröttsamma bakslag. Krävande vår och jobb som tar över. Var är alla drömmar och kreativa tankar? Var är energin? Nyss var den här men så tappade jag den. Ska hitta den igen. 

Bästa böcker jag läste 2023

Här är de bästa böckerna jag läste 2023 (ingen specifik ordning):

Svindlande höjder av Emily Bronte var en omvälvande läsning, inte alls vad jag tänkt mig. Min ingång var en romantisk historia om omöjlig kärlek med soundtracket Kate Bushs låt Wuthering Heights. Romanen var istället en mörk gotisk historia om hämnd med övernaturliga inslag. Här finns ingen försköning, folk super och spelar bort pengar, de använder psykiskt och fysiskt våld mot varandra. Heathcliff är den mörke främlingen som aldrig kan bli de övrigas jämlike och tillslut bara drivs av hämnd eller besatthet. Otroligt att Emily Bronte kunde skriva och ge ut en så rå berättelse på den tiden.

Hägring 38 av Kjell Westö var en stark intrig att dras in i, spännande som en deckare på vägen mot det ödesdigra slutet och avslöjandet om vem som var plågoanden. Jag lärde mig mer om Finlands grymma historia och vilket klassamhälle både Sverige och Finland var då. Kjell Westö skriver bra och jag har gillat de böcker jag läst av honom tidigare Drakarna över Helsingfors och Den svavelgula himlen. Hägring 38 har en annan stämning än de och utspelas under en begränsad tid, språket är mer stramt som han själv skriver och berättelsen väldigt fokuserad. 

Ålevangeliet av Patrik Svensson är en fackbok om ålar med många intressanta fakta och anekdoter om människans förhållande till och fascination för ålen. Ålens alla mysterier som vi ännu inte lyckats förstå. Hur de förflyttar sig den långa vägen till Sargassohavet men att ingen människa nånsin sett en vuxen ål där och hur gamla kan de egentligen bli. Samtidigt är det en berättelse om författaren och hans relation till sin far om hur de fiskar ål tillsammans. En vacker bok om livet. 

De osynliga av Roy Jacobsen handlar om Ingrid och hennes familj som lever på en karg ö i Nordnorge i början av nittonhundratalet och baseras på verkliga händelser. Relationerna mellan människorna är speciell och mycket sägs inte rakt ut. Sorgen och humorn lurar bakom en slags vardaglig ton. Livet är hårt och utsatt men också vackert.

Detaljerna av Ia Genberg, en ganska kort bok i fyra delar om olika personer som påverkat huvudpersonen genom att vara väldigt viktiga under en period för att sedan försvinna ut ur livet. Relationer av olika slag som kärlek, vänskap och föräldraskap. Hur en berättaren kan se att det här kommer inte att hålla, att den andra kan komma att vända sin ilska eller besvikelse mot mig en dag, men ändå bli chockad när det händer. Porträtten är skrivna med kärlek, även i det kritiska finns det en ömhet, kanske en förståelse för att det inte går att vara någon annan än sig själv och följa den vägen. 

Händelser vid vatten av Kerstin Ekman, läste vi i bokcirkeln samtidigt som TV-serien sändes på SVT. Vi har tidigare läst Löpa varg som har samma spänningsuppbyggnad där man liksom sugs in i historien. Konstigt att hon kan skriva så spännande om även vardagliga saker. Här är det förstås en extrem våldshandling som påverkar alla omkring, men det är också en berättelse om människorna och naturen. Det var svårt att leva sig in i att lämna allt för en kille och bosätta sig i ett kollektiv mitt i ingenstans när man dessutom har en lite dotter med sig, som Annie, men det är ju sånt ovettigt som vi människor gör.  

Tysk höst av Stig Dagerman, bygger på artiklar av Dagerman skrivna för Expressen hösten 1946. Boken läste jag i somras och såg sen dramatiseringen på Uppsala stadsteater. Språket och de öden som skildras går rakt in. Jag minns inte att jag hört särskilt mycket om Tyskland under just den här tiden direkt efter kriget, hur mycket svält det var och kaos i samhället. Här märks ännu inget av alla de pengar som USA pumpade in i Tyskland genom Marshallhjälpen. Människor lever i hopplöshet. Nazister lägre ner i hierarkin straffas medan de högre upp går fria. Judarnas öde nämns nästan inte, istället handlar det om de som satt i koncentrationsläger av politiska eller andra skäl. Andra grupper som romer och homosexuella finns inte ens i någons medvetande. Alla försöker bara överleva.

Bubblare på listan:

Riddaren av de sju konungarikena av George R R Martin, en spinoff på Game of thrones som utspelar sig 90 år innan de böckerna i samma värld. Huvudpersoner är Dunk och Egg, dvs riddaren Dunk två meter lång från fattiga förhållanden i Loppsänkan och pojken Egg som vill vara Dunks väpnare och bär på en stor hemlighet. Boken består av tre äventyr där man får följa Dunk och Egg. Jag gillar Game of thrones och den här var lätt att ta till sig, spännande och rolig. Hoppas att Martin kommer avsluta bokserien om A song of ice and fire nån gång och fortsätter skriva om Dunk och Egg förstås. 

Vad jag pratar om när jag pratar om löpning av Haruki Murakami. Jag gillar inte löpning. Jag gillar Haruki Murakamis böcker och även denna trots att den handlar om just löpning. Han lyckas beskriva sin egen fascination för löpningen och maraton på ett läsvärt sätt. Jag får inte lust att springa maraton. Jag får lust att läsa mer av Murakami. 

Mörkret sänker sig - Oktober-December 2023

 Läslistan inklusive lyssning: 

• De osynliga av Roy Jacobsen
• Hägring 38 av Kjell Westö
• Detaljerna av Ia Genberg
• Kärlek i Seoul av Sang Young Park
• När ingen lyssnar av Diamant Salihu
• Simmarna av Julie Otsuka
• En julsaga av Charles Dickens inläst av Sven Wollter
• Den osynliga muren av Hanna Sahlberg
• Senseis portfölj av Hiromi Kawakami

Midvintern är här med mycket snö och kyla. Årets vinter har varit mer av riktig vinter åtminstone  inledningsvis. Jobbet har varit ganska mycket och jag och andra drömmer om 6 timmars arbetsdag. Julen funkade bra i år med planering och det var lugnare än vanligt kanske för att vi var hemma på nyår. Året har i den stora världen varit mörk och tung, ännu mer så efter Hamas terrorattack mot Israel och sedan Israels efterföljande krig i Gaza mot Hamas som drabbat oskyldiga i hög grad. Klimatkrisen går också dåligt och Sverige är långt ifrån ett föregångsland, vi går snarare baklänges är upplevelsen. Ibland känns det hopplöst, men det går inte att ge upp, bara fortsätta försöka. Brottsligheten med gängvåldet är på samma höga nivåer och politikerna verkar inte ha några lösningar som ska förhindra och stoppa nyrekryteringen. Alla pratar bara om hårdare straff som att det skulle vara en lösning. Självklart ska brottslingar få adekvata straff, men det bästa vore väl att förhindra att de ens blir brottslingar om det går. Varför dras så många unga killar till gängkriminalitet och kan tänka sig att döda för pengar? Under 2024 går tydligen hälften av världens befolkning till val. I USA står det otroligt nog åter mellan Biden och Trump som det ser ut nu, två gamla skruttiga gubbar. Finns det ingen förnyelse? Känner en trötthet inför mänsklighetens oförmåga att möta kriser och dess återkommande längtan efter auktoritära ledare, trots allt som historien borde lärt oss om såna. 

I allt mörker som finns omkring oss i världen så försöker vi skapa ljus med konst, musik, film och litteratur. En tröst och hand att hålla, nåt som ger perspektiv och vidgar sinnena. Tack för kulturen och tack för glädjen som ibland infinner sig i det lilla livet, bland familj och vänner. Åren går och det som består är relationerna, i alla fall de viktiga. Det här året har varit ganska bra privat även om jag önskar att jag kände mer tillförsikt. I slutet av januari är det Göteborgs filmfestival som jag köpt digitalt pass till. Skönt med nåt att se fram emot i mörka och kalla januari.