lördag 8 juni 2019

En berättelse om en släkt, ett land och ett mörker i en mamma

Slutligen har jag läst ut Amos Oz En berättelse om kärlek och mörker. Läste den som e-bok på telefonen. Lite jobbigt att läsa så långt på telefonen. Står att den är 575 sidor lång i pocket. På min telefon blir det 879 sidor. Läste i perioder eftersom den bitvis var tung och upprepande, bitvis fängslande och stark. Språket är ofta lekfullt och vackert men återkommande listar författaren olika företeelser och det blir lätt svårläst. Listor på människor, författare, böcker, platser mm. Han återkommer också till vissa händelser flera gånger och skildrar samma sak på flera sätt med mer eller mindre detaljer. Det här är en bok som försöker omfamna mycket, släkt, minnen, barndom, föräldraskap, judisk historia och politik, staten Israels födelse och utveckling, Europas före och under andra världskriget, nazismen och pogromer i östra Europa, depression och självmord, intellektualism jämfört med kroppsarbete osv. Kanske kunde berättelsen redigerats mer, men i grunden är det en intressant biografi som skildrar både det specifika för Amos Oz och hans släkthistoria och den stora berättelsen om det judiska folket under början av 1900-talet. För mig var det spännande att lära mig mer om judisk kultur, staten Israels ursprung och den judiska tillvaron i olika länder i Europa och Israel.

Amos Oz föddes i Jerusalem 1939 som Amos Klausner och dog i Tel Aviv 2018. Amos föräldrar hette Yehuda Arieh Klausner och Fania Mussman och var flerspråkiga. Faderns familj kom från Litauen och moderns från Ukraina. Föräldrarna pratade ryska och polska med varandra och var obekväma med hebreiskan som var det officiella språket i Israel och därmed sonens modersmål. Pappan arbetade största delen av sitt liv som bibliotekarie vid det judiska national- och universitetsbiblioteket men hade hellre velat göra akademisk karriär. 1952 när Amos var 12 år begick hans mamma självmord efter en lång tid av depression med sömnlöshet och migrän. Vid 15 års ålder lämnade han hemmet och gick med i kibbutz Hulda. Hans far gifte om sig och fick fler barn. Själv blev Amos adopterad av en familj på kibbutzen och bytte efternamn till Oz som betyder modig på hebreiska. Kibbutz Hulda blev hans hem mellan 1954 och 1985. Hans far dog 1970.

Boken är skriven som i skuld. En skuld att återberätta allt som skett honom och hans släkt, allt som hände det judiska folket runt tiden under staten Israels födelse. Amos Oz vill inte missa en enda detalj även om han skriver i boken att han redigerat och strukit saker. Han skriver "Jag vet inte vad som kan bidra till berättelsens utveckling, för jag har ännu ingen uppfattning om vart berättelsen syftar och varför man egentligen behöver bidra? Till utvecklingen?" Han erkänner alltså att han inte vet vad han har för syfte, men jag tolkar det som att han vill skriva ner allt för att bevara det för historien, få ner allt på papper, för att en bok överlever, medan människor dör. En bok går inte att utplåna för en kopia kan alltid finnas kvar.

"Jag hade en känsla av att människor kom och gick, att de föddes och dog men att böcker varade i evighet. När jag var liten hade jag ambitionen att växa upp och bli en bok. Inte en författare. Människor kan dö som flugor. Inte heller författare är odödliga. Men hur systematiskt man än försöker förstöra böcker, finns det alltid chans att något exemplar överlever och fortsätter att existera på en hylla någonstans i ett hörn av ett avlägset bibliotek i Reykjavík, Vallodolid eller Vancouver." 

Historien är kronologisk men hoppar samtidigt i tiden vid återberättandet av vänners och släktingars livsöden vilket förvirrar. Om och om igen kommer Amos Oz tillbaka till mamman och berättelserna hon berättade. Han cirklar runt och närmar sig smärtpunkten i mammans död och där slutar berättelsen om kärlek och mörker med att hans mamma somnar in och inte vaknar mer. Han fick inte vara där och rädda henne. Han fick inte gå på hennes begravning. Han fantiserar om vad han skulle gjort för att hindra henne om han fått vara där. Fågeln som ropar och ropar förgäves. Han skriver det i december 2001. Hela hans liv präglades nog av detta. Sin mor hade han en gemenskap med, med fadern var det svårare och mer krystat. En berättelse om kärlek och mörker kan vara skriven ur behovet av svar på varför hon lämnade dem. Ett sätt att förstå henne och deras gemensamma historia, Fanias och det judiska arvet, drömmarna och sorgerna de bär med sig i det nya landet.

En berättelse om kärlek och mörker av Amos Oz, utkom 2002 på hebreiska.