- Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri
- Huset vid plommonån av Laura Ingalls Wilder
- Hjärnstark av Anders Hansen
- Svälten: Hungeråren som formade Sverige av Magnus Västerbro
- Lethal white av Robert Galbraith (JK Rowling)
- Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen
Hjärnstark om träning och hjärnan var inte helt nytt för mig men den gav fler dimensioner och jag blev än mer motiverad att röra på mig. Allt är bättre än inget, samla steg, få upp pulsen osv, så jag har t o m börjat jogga och köpt varmare träningskläder med reflexmönster. Har inget specifikt mål mer än att röra på mig och må bra. Jogga 30 min ett par gånger i veckan är inte så jobbigt som en kan tro.
Boken om svältåren i Sverige 1867-69 fick Augustpriset förra året och var verkligen intressant som bakgrund till vad som senare hände under 1900-talet och varför så många emigrerade från Europa till USA. Sverige var ett helt annat land med stora klass-skillnader, korruption, fattigdom och orättvisor. Tiden präglades av liberalismen med sina idéer om den fria marknaden och att staten inte skulle ingripa för att hjälpa de som svalt utan se det som en självreglerande marknad. På Irland som upplevde svält på 1840-talet pratade vissa t o m om att en miljon döda i svält nog inte var tillräckligt. Den svenska statens inställning var att det inte går att ge bort pengar eller mat i nödhjälp utan det måste röra sig om lån vilket betydde att bara de som hade råd att betala tillbaka kunde få hjälp. Anledningen var att annars skulle man skämma bort de fattiga och de skulle aldrig lära sig. Otroligt känslokallt.
Lethal white är den fjärde boken i serien om privatdetektiven Cormoran Strike och hans partner Robin Ellacott. Författare är JK Rowling under pseudonymen Robert Galbraith. Jag fick tag på den som ljudbok och tyckte om den. Hon använder sig av karikatyrer i personteckningen men det funkar ändå ok och jag gillar fortfarande att följa Cormoran och Robin på jakt genom London. Nu börjar väntan på nästa bok...
Kämpar på med En berättelse om ljus och mörker av Amos Oz. Den är bra men borde redigerats bättre och rensats från en del upprepningar och annat onödigt. Amos Oz verkar ha gett sig själv i uppdrag att nedteckna alla detaljer från sin barndom, sin släkts historia i Europa och Israel, ja allt som annars skulle riskera att försvinna i glömska. Många listor blir det på släkt, författare, böcker, platser osv. Vet inte om uppdraget tyngt honom och han kände en skuld mot sina föräldrar eftersom hans mor dog när han var ung och han lämnade sin pappa tidigt för att gå med i en kibbutz. Hur som helst blir det lite tungt för läsaren ibland. Språket är lekfullt och ibland vackert, men historien hoppar fram och tillbaka i tiden och personer har ofta flera namn el smeknamn, så det blir ingen röd tråd att hålla fast vid.
Senast läste jag Århundradets kärlekssaga som är väldigt drabbande och djupt personlig, somliga skulle säga privat. Måste varit väldigt radikal att ge ut 1977 för att inte tala om utlämnande, så långt ifrån romantisk kärlek och hela den drömmen som en kan komma. 70-talet präglades väl i och för sig inte av romantisk kärlek och drömmar om bröllop. Brutalt drabbande är den och klär av kärleken, allt det krassa står där naket. Kärleken känns som en lögn nästan i den här berättelsen, som något det "manliga geniet" speglar sig i uppfylld av sig själv och sin stora kärlek till Kvinnan.
