Några tankar om Mödrarnas söndag av Graham Swift.
Fånga en enda dag och hålla den kvar. Lägga märke till alla detaljer för att den ständigt ska förbli levande inom sig, äga den, beskydda den och ta fram den ibland vid kvällens slut för att känna den inom sig.
Kärleksljuset på den älskades kropp, skuggorna, tidens oundviklighet, konventioner som styr oss, klass, kön och krav, en härva av ofrihet och förutbestämda livsval.
Friheten i att inte ha några förväntningar eller krav på sig. Freedom is just another word for nothing left to lose...
Fånga livets essens, det vackra, nästan mirakulösa, det bitterljuva, döden vi lever med, döden som hänger över oss, lättheten och tyngden samtidigt, ytterligheter som ryms tillsammans, i ett liv.
Swift lyckas beskriva stunderna när en är alldeles fylld av liv och sen sorgen som smyger i skuggorna. Sorgen som ger lyckan djup och bredd, att leva med det en i varje ögonblick kan förlora.
