Att läsa

Sen ett tag tillbaka har jag haft som ambition att läsa mer. Den här sommaren startade jag ett projekt i favro (gratis planeringsverktyg) som jag jobbar med för att göra det mer visuellt för mig själv och för mina barn, som jag ville uppmuntra att läsa mer. Jag lade upp listor med de böcker vi ville läsa. Ett kort för varje bok. När vi började läsa en bok drog jag över kortet till kolumnen "Läser" och sen när den var klar till "Läst klart"-kolumnen. Rätt simpelt men det ger lite tillfredsställelse att göra det och se böckerna vi läst växa. Tänkte att jag skulle skriva lite om varje bok också för att sammanfatta vad jag tyckte, men det har jag inte lyckats så bra med. Inspirationen fick jag från Austin Kleons How to read more-tips.

Sommarens böcker för mig var framförallt Stiftelse-triologin av Isaac Asimov. Det är en science fiction-berättelse om ett rymdimperium i förfall, där en forskare uppfinner en ny vetenskap kallad psykohistorien (avancerad samhällsanalys) som kan förutspå och förändra framtiden. Psykohistorien ska tjäna som ett sätt för kunskap att överleva under den tid av nedgång som kommer efter rymdimperiets upplösning och göra barbariets tid så kort som möjligt. Det är intressant att i och med att forskaren förutspår rymdimperiets fall så blir han ett politiskt hot. De uppfattar honom som en upprorsmakare inte en vetenskapsman.

I början var det många karaktärer att hålla reda på och lite torrt, men ju mer jag läste desto mer levande blev den. Världen som beskrevs växte och karaktärerna blev mer personliga. Tydligen är hela Asimovs livsverk sammanhängande. Alla hans böcker hänger på något vis ihop till en stor helhet. Imponerande att kunna hålla samman det så. I början upplevde jag berättelsen som helt mansdominerad men i andra och tredje boken fanns kvinnor med som var viktiga för handlingen. Språket är inte känslosamt eller utbroderande. Det är rättframt, men jag tror att det förändrades lite från första till sista delen. Till en början upplevde jag det som mer redovisande och distanserat, sen tycket jag att det fick större variation och gav utrymme till beskrivningar av människors liv och känslor. Jag är sugen på att läsa mer av Asimov.

Läser även serier, för tillfället Linda och Valentin - samlade äventyr och har därmed förstått att de var föregångare och gav inspiration till stjärnornas krig, vilket syns väl när en läser dem. Ja Stiftelse-triologin är ju verkligen en föregångare inom sci-fi förresten med sitt rymdimperium och visi-sonor mm.

I höst har jag läst lite olika böcker själv t ex Egenmäktigt förfarande och Vintergatan går igenom magen och för min son Det lilla huset i stora skogen och Det lilla huset på prärien. Jag har även lyssnat på radioföljetongen på P1, Min fantastiska väninna av Elena Ferrante och Memoarer av Bob Dylan. Båda dessa är riktigt bra. Ferrantes bok är inläst av Gunilla Nyroos som läser utmärkt och den hade samma effekt på mig som när jag var i slukaråldern. Jag ville bara lyssna vidare och när den var slut läsa nästa del. Hennes värld blev så levande och stark. Vänskapen var precis som på riktigt på liv och död, vacker och ful om vartannat. Det är vännernas kärlek och fascination för varandra som står i fokus, inte killar och förälskelser. De konkurrerar, beundrar, inspirerar, kritiserar, förstör och uppmuntrar. Titeln antyder något helt annat än innehållet. Titeln associerar till en lite ytligt söt vänskap, men det här är inget sånt. Den här vänskapen är livsavgörande.

Bob Dylans Memoarer är inläst av Ludvig Josephson med lite svengelskt uttal ibland men en härlig stämning i rösten och blandat med musik av Dylan och samtida musiker som gör att jag förflyttas fram och tillbaka i historien. Varje del avslutas med förklaringar och anekdoter kring det som Dylan berättat vilket gör det lättare att hänga med bland alla namn och platser. Nu är jag helt inne i Dylanvärlden och googlar på kring Woody Guthrie, Joan Baez, Joe Hill, Jack Elliot, Suze Rotolo... Jag är kanske en Dylankvinna?

Jag läser fortfarande inte så mycket som jag skulle vilja, men helt klart mer nu sen jag påbörjat det här läsprojektet. Det är mest jag själv som läser mer och tillsammans med sonen som ännu tycker om att läsa ihop. Det är berikande att läsa. Sinnet vidgas och jag flyger lite utanför vardagen och mina egna begränsningar.